v
Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 50
Ang. vissa ändringar iitutltaxaøz m. m. -(Forts.) en tullsänkning kanske skulle ha utsikt attnframja importen av -vissa varor,- men det torde vara synnerligen ovisst. Forsoket kan vara vallovligt med den brist på vissa varor .som nu råder 1- landet, moen det ar ytterst tvivelaktigt, huruvida tullsänkningen kan länd-a till något sad-ant resultat. Men landenden inte till något resultat, rubbar den a andra sidan inte heller de ekonomisk-a, förhållanden, varunder industrien arbetar. - o
Det är emellertid riktigt att, som herr lvohlin sade, en fara kan uppsta,noiii det blir fredliga förhållanden och importen undan för undan kommer att oka.. Liksom departementschefen hear inte heller utsvkottetvarit okunnigt om detta, och därför har det också i utskottsbetänkandet .skrivits följande: »Sa lange importmöjligheterna äro så begränsade som för närvarande är fallet, torde emellertid en måttlig sänkning av tullarna icke spela någon större roll ur skyddssynpunkt. Möjligen kan i detta avseende läget kamma att ändras, när efter krigets slut de utländska konkurrentindustrierna ater kunna i full utsträckning återupptaga exporten på den .svenska marknaden. I sådant fall bör dock självfallet intet hinder möta att vid lämpligt tillfälle åter höja tullarna, därest detta skulle visa sig erforderligt» l den mån det kan tillmätas något värde, vill jag inför kammaren anföra, att utskottet 1 detta uttryck har nedlagt ett verkligt allvar. Om och när den dag kommer, då det visar sig, att tullsänkningen är till verkligt men för den svenska industrien, torde man ha friare händer än man nu har vid regleringen av ifrågavarande tullsatser.
Herr Vvohlin nämnde inte - jag hörde uppmärksamt på. honom - något om de jämkningar uppåt på de mest känsliga punkterna, som utskottet har gjort i förhållande till vad som föreslagits i den kungl. propositionen. Just på dessa punkter, det gällde väsentligen strumpstolsarbeten, ha överläggningar hållits med företrädarna för indu-strien, och det har lett till ett resultat, som redovisas i utskottsbetänkandet och som man från företagarhåll har förklarat sig kunna tåla under nuvarande förhållanden. Aven de som motionsledes eller eljest varit talesmän för arbetarna ha givit sin anslutning härtill. Detta har resulterat i att vi inom utskottet ha kunnat sammanjämka meningarna och få en enig linje. Jag föreställer mig att några invändningar mot utskottsbetänkandet icke skola göras från in-dustriens representanter i kamrarna.
De jämkningar, som i utskottet ha gjorts, ha skett under sakkunnig ledning i samförstånd med departementet. Detta har varit nödvändigt för att inte en ändring av Kungl. Maj:ts förslag på en punkt - t. ex. höjningen av tullsatsen på konstsilkestrumpor från 16 till 20 kronor per kilogram - skulle få» lïleflliga verkningar på andra punkter, då ju det ena är intimt invävt med det andra.
Om inte de berörda industrierna ansett sig kunna fördraga ändringarna, föreställer jag mig, att det icke skulle ha varit möjligt att talesmännen i utskottet för dessa industrier biträtt ett enhälligt beslut i utskottet. M-ed hän- syn till omständigheterna får man låta sig nöja och inrikta sig på att med vaksamhet följa, hur det ställer sig med importen under den närmaste tiden och vara beredd att göra de jämkningar, som man alltid får göra då onizstän: digheterna det påkalla. i
- När jag nu inte har velat svara på herr Wolilins direkta frågor, vilka viktiga råvaror, som man förväntar att få in i landet genom de s. k. eftergifter i tullavseende, som man har gjort, och huruvida det föreligger ett bestämt avtal, som tryggar denn-a import, har herr Vvohlin på förhancd förklarat detta ïaša icke tillfredsställande. J ag skulle vilja lvädja till herr Wehlin att av -dendomen fran mig och. -i stället lägga den på finansministern. Jag föreS ler mig, att det svar som jag skulle kunna ge heller inte värdesättes lika 50815 som det herr statsrådet själv kan avge.
