Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 57
Ang. vissa ändringar i tulltaxa-n, m. m. (Forts) grad ha försvår-ats, om vi inte å vår sida varit villiga att på denna punkt låta tala med oss. T -
Jag tror sålunda att jag vågar försäkra att herr Wehlin, även om han deltoge i beslutet, skulle kunna gå från detta beslut med liögburet huvud såsom en fullkomligt självständig svensk.
Herr Wohlin: Med anledning av utskottets uttalande att tullsäiilcningarna skulle kunna vara ägnade att underlätta införseln lav vissa särskilt behövliga råvaror anhöll jag att få veta, om det var några speciella nödvändighetsvaror som utgjorde kompensationen. Jag riktade min fråga till herr Bärg i Katrineholm, eftersom i propositionen ingenting nämnes om dessa saker, utan man först i bevillningsutskottets betänkande får läsa därom. Därför var den naturliga adressen herr Bärg i Katrineholm. Nu får jag av statsrådet i allmänna ordalag veta att detta medgivande skett för att säkerställa och utveckla varuutbytet med vårt stora grannland i söder.
Jag måste då tillägga att jag är en varm och livliganhängare av en utveckling av detta varuutbyte, liksom när det gäller det svenska varuutbytet med andra lände-r i världen. *J ag har med tillfredsställelse sett att det svensktyska varuutbytet under den tid clearingen varit gällande utvecklat sig så pass storartat som det faktiskt har gjort, en sak som exempelvis framgår av exportföreningens nye verkställande direktörs anförande vid föreningens senaste årsstämma. Men jag får å andra sidan säga att om clearingen mellan dessa båda länder för närvarande är så beskaffad som alla veta att den är, så kan det icke rimligen inverka på den balansen, om man sänker ett trettiotal tullsatser inom ko-nstsilkebranschen, ty i ena fallet rör det sig om en differens på 100 miljoner kronor och mera, och här är det dock endast fråga om några miljoner. Med hänsyn härtill finner jag det nu gjorda medgivandet från svensk sida absolut obegripligt, och det blir för mig ännu mer oförståeligt när jag får höra att det icke varit fråga om några bestämda utfästelser rörande för Sverige viktiga främmande råvaror.
Jag vill slutligen tillägga, att jag alltid betraktat Sverige såsom ett land som skall på en gång uppbära ett stort och livskraftigt jordbruk och föda en stor-jordbrukarebefolkning och samtidigt vara ett industriellt land som skickar ut sina kvalitetsprodukter över världen och som bör vara självförsörjande på. de för vårt folk viktigaste områdena. Jag är en gammal entusiast för Sverige såsom varande på en gång ett stort agrarland och ett stort industriland. Det är en tanke som jag icke vill släpp-a under de år som komma. Men jag spårar i- denna proposition och i den uppgörelse som ligger bakom densamma egentligen för första gången vissa tendenser som sammanfalla med vad man ute i världen och särskilt på visst håll kallat för Europas ekonomiska Neuordnung. Om denna ekonomiska nyordning för de små självständiga, ekonomiskt och kulturellt högtutveckladenationerna innebär att de skulle successivt förlora sina färdigindustrier och sin högt utvecklade färdigfabrikatioii och sjunka ned till leverantörer av halvfabrikat och råvaror åt främmande stormakter som skulle tillgodogöra sig manufaktureringskostnaderna och allt vad (lärmecl saminanhanger, da skulle Sverige sjunka tillbaka i ett ekonomiskt tillstånd son motsvarade förhållandena för femtio ä sextio år sedan. Då vore våra industridkares storartade arbete under den gångna mansåldern till väsentlig del spolierat. En sadan framtid tänker jag mig icke för Sveriges vidkommande, och eftersom den proposition, som här föreligger, för mig framstår såsom ett uttryck for dylika tendenser, har jag velat på det mest bestämda sätt protestera mot densamma.
Jag yrkar avslag på utskottets försl-ag.
