14 Nr 15. Onsdagen den 22 april 1942.
Any. viss överenskommelse mellan J ^*: ^^ Och 3015616148 911412- kt b l . F t -) - så attt sewtillaziatt (rilišdägen får sin skäliga andel i sådana viktiga, i folkets liv djupt ingripande avgöranden, som påkallas av nutidens förhållanden.
Herr statsrådet Bergquist: Herr talman! Jag beklagar, att herr Herlitzicke var tillfredsställd med den del av folkhushållningsministerns svar, som berörde den konstitutionella sidan av detta ärende. o -
Herr Herlitz tycks alltjämt vilja göra gällande, att de atgärder, som har ha vidtagits, icke stå i full överensstämmelse med grundlagens bestämmelser och i varje fall icke överensstämma med grundlagens anda.- J ag- fattade icke fullt klart, om herr Herlitz ansåg, att den anordning, som vidtagits, verkligen är en beskattning, men i varje fall gjorde herr Herlitz gällande,-att den är en åtgärd som står beskattningen mycket nära och som närmast ar jamstalld med indirekt beskattning. - - - -
Jag kan icke för min del ansluta mig till den uppfattning, som herr Herlitz framfört, utan jag finner, att denna åtgärd är icke endast konstitutionellt försvarlig utan fullt tillåtlig. - -
l fråga om detta arrangemang äro vi ense om att det var lämpligtatt det vidtogs vissa åtgärder för att kopparproduktionen skulle ökas. Om vi skulle kunna få fram en ökning av kopparproduktionen i landet, måste det företag, som är vår främsta kopparproducent, nedlägga mycket betydande kapitalbelopp för utvidgning av sin verksamhet. Enligt vanliga affärsmässiga regler är det riktigt att kapitalinvesteringar av den art, som här göras, få avskrivas på mycket kort tid, och därför måste en särskild ersättning för de förhöjda kostnaderna utgå till kopparproducenten. Då hade man ju alltid den väg att gå, som låg närmast till hands, nämligen att höja kopparpriset. Om priskontrollnämnden, efter det att denna överenskommelse om utvidgning av kopparproduktionen träffats, hade slagit in på denna väg och medgivit en höjning av kopparpriset, hade väl icke några som helst anmärkningar kunnat riktas emot ett sådant tillvägagångssätt utan det skulle ha varit i full överensstämmelse med den verksamhet, som priskontrollnämnden utövar, och med de principer, som bruka ligga till grund för priskontrollnämndens beslut. En hel del praktiska skäl gjorde det emellertid olämpligt att i detta fall lägga prisförhöjningen direkt på kopparn, och folkhushållningsministern har i sitt svar angivit dessa skäl. När man därför sökte efter en annan väg för att ordna denna prisförhöjning, fann man det ur flera synpunkter vara lämpligt att lägga prisförhöjningen på halvfabrikaten av koppar; i stället för att lägga en prisförhöjning på råvaran koppar, där den rätteligen borde ha lagts, lade man den på halvfabrikat av koppar, och eftersom hela denna prisförhöjning motiverades med att kopparproducenten skulle få ett högre pris för sin vara, måste givetvis den prisförhöjning, som medgavs i fråga om halvfabrikaten, komma kopparproducenten till godo. Då infördes här reservförrådsnämnden, som skulle till kopparproducenten överlämna de medel, som kommo in genom prisförhöjningen. Jag kan inte finna att detta är en beskattning eller att det ens tangerar en beskattning.
Det är framför allt två skäl, som kunna åberopas för att det här icke är fråga om» en beskattning. Det är dels det skäl, som herr Herlitz här själv har anfört, nämligen att det är fråga om en frivillig överenskommelse. Herr Herlitz fäste emellertid icke mycket värde vid att det var en frivillig överenskommelse, och han talade till och med om att staten, då den förhandlade i denna fråga, inte förhandlade med fria medborgare utan med personer och företag som befunne sig i ett tvångsläge. Det är givet, att frivilligheten är relativ och att den blir det i en tid som denna, då staten på betydligt starkare sätt
