Onadagen den 22 april 1942. Nr 15. 15
Ang. viss överenskommelse mellan industrikmnmissionen och Bolidens gruvaktiebolag. (Forts.)
än eljest lägger sin hand över näringnslivetnnien det är dock en frivillig överenskommelse som träffats, och -vi fa väl inte räkna med att enskildaomedborgare och företagare känna sig så. tryckta av staten att de skulle ga med på ungefär vad som helst. Jag är övertygad om att, därest kommissionerna eller Kungl. Maj:t eller andra statsmyndigheter skulle försöka att på frivillighetens väg pålägga den ena bördan efter den andra, näringslivets representanter säkerligen skulle vara på sin vakt och vägra att gå- med på sådana frivilliga överenskommelser, som de funne innebära orimliga krav. Det finns många vägar, på vilka de i så fall kunna göra sina synpunkter gällande, och just detta, att det kommer till stånd en frivillig överenskommelse, är väl ett uttryck för att parterna finna densamma vara rimlig och de i densamma innefattade villkoren icke vara stötande.
Även om man erkänner frivillighetens relativitet, mäste man alltså tillerkänna den ett visst värde och medgiva att, i och med att en frivillig överenskommelse träffats, båda parterna dock äro ense om att det är ett rimligt sätt att ordna frågan.
Vidare talar emot denna uppfattning att det skulle vara en beskattning den omständigheten, att det här icke alls har varit fråga om att tillföra staten några inkomster. Staten har icke träffat några överenskommelser om prisförhöjning på halvfabrikat av koppar för att staten skulle öka sina intäkter eller för att staten skulle få medel för vissa utgifter. Det är överhuvud taget icke härvidlag fråga om statsinkomster utan det är, som jag nämnt, endast en fråga om att på ett lämpligt sätt placera den prisförhöjning, som visat sig nödvändig att genomföra. Staten räknar inte med att få några som helst inkomster av detta. Penningarna passera alltså i detta fall, av rent praktiska skäl, genom statens händer via reservförrådsnämnden. Dessa två omständigheter tycker jag gör att man här överhuvud taget inte kan tala om beskattning.
Herr Herlitz framhöll emellertid, att även om man skulle gå med på detta resonemang och säga att, då det här gäller en frivillig överenskommelse kanske det inte är beskattning, skulle det dock strida emot grundlagens anda att Kungl. Maj:t träffar sådana här uppgörelser. Jag kan icke finna att herr Herlitz har rätt i detta påstående heller. Det strider icke mot grundlagens anda att man gör ett sådant praktiskt arrangemang för att placera ut en prisförhöjning på sätt som här har skett. I
Herr Herlitz påpekade i något sammanhang att man har använt prisregleringslagen för ett ändamål, som den aldrig varit avsedd för och herr Herlitz var i det sammanhanget inne på att man använt prisreglerin sla en för att skaffa Staten Pengar. Det är detta resonemang som jag tyckerg är gsrå oriktigt Man har överhuvud taget icke vidtagit des-saiåtgärder för att skaffa stateii pengar, utan man har av praktiska skäl sagt, att den prisförhöjning på koppar lsålšlpâllinïlmivaflfilg, Skall laggas på halvfabrikat av koppar i stället för på rå Till slut framhöll herr Herlitz, att Kungl. Maj t borde ha gått till riksda en nieâd denna fråga Och inte gjprt som Kungl. Maj brukar göra, nämligen fögi-st
- än al-ii 911 fillïgfird (ich citerat begara riksdagens godkännande därav. I detta
ma tm riïålaugna:få ef 1%- Kungl- Mä-J:t har icke någon avsikt att kom , - gqii 00- egara ess godkännande av denna atgärd, eftersom det
- ällgt valg lilelliïllg lcke fiiiii-S nfl-g-0n- anledning att underställa riksdagen den
ligšïlåšmele ga l-e1i{ en ovanlig prisforhojning, som kanske tagit något Ovan , men ie e något annat, och det finns ingen skyldighet enligt grund åïggfëslftïrfflšåifiiâl. Maj:t att underställa riksdagen förslag om åtgärder av den