Ang. förbud -
mot avverkning av gamla lövträd m. m.
16 Nr 15. Onsdagen den 22 april 1942.
Ang. viss överenskommelse mellan industrikommissionen och Bolidens gruv aktiebolag. (Forts.)
Herr Herlitz: Herr talman! Jag skall inte fortsätta diskussionen med statsrådet Bergquist angående det statsrättsliga och överhuvud taget rättsliga bedömandet av de här vidtagna åtgärdernas kvalitet, redan därför att jag medger, att man här kommer in på svåra och subtila frågor, men även därför, att jag inte kan påräkna något intresse från kammarens sida för ett djupare intrångande i dem.
Bara en sak vill jag stryka under, som jag håller rätt styvt på, nämligen att det icke kan vara riktigt, då herr statsrådet säger, att detta icke är någon beskattning av den anledningen att det här icke gäller att tillföra staten några inkomster. Därvidlag vill jag bara under åberopande av vad jag sade i mitt förra anförande bestämt stryka under, att meningen i regeringsformens § 73 är en annan och att det är en pålaga, om man av folket kräver ekonomiska prestationer, vare sig de göras till förmån för statskassan eller de gå direkt till några enskilda intressen.
Som herr statsrådet så riktigt påpekade, var» det väsentliga för mig kanske icke här att taga upp precis en debatt om grundlagstolkning utan att hävda detta krav på ett, om jag så får säga, friare tillgodoseende av konstitutionella synpunkter. Herr statsrådet sade, att han inte kunde medgiva det riktiga i mitt uttalande om att åtminstone grundlagens anda krävde riksdagens medverkan i detta fall. Jag skall kanske be att få uttrycka mig en smula tydligare. J ag använde nog uttrycket grundlagens anda, men det är icke det väsentliga för mig, huruvida denna åtgärd överensstämmer med, om vi så få säga, andan i den gamla 1809 års regeringsform. Det väsentliga är att ta tiden sådan den är, att se dess helt nya förhållanden och att sörja för att riksdagen i detta nya läge får en plats i svenskt statsliv, som ungefärligen motsvarar den plats, som den enligt regeringsformen hade i ett äldre tidsskede. Så ungefär skulle jag vilja precisera min tanke.
Herr statsrådet Domö, som meddelat, att han ämnade vid detta sammanträde besvara herr Fredrik Ströms interpellation angående förbud mot avverkning av gamla lövträd m. m., erhöll ordet och anförde: Herr talman! Med första kammarens tillstånd har herr Ström till cheferna för jordbruks- och folkhushållningsdepartementen riktat vissa frågor av följande innebörd: 1) Ha några åtgärder vidtagits för att under rådande förhållanden skydda de naturvärden som ligga i landets bestånd av lövträd, i synnerhet ekar, 2) Kunna dessa värden komma att skyddas genom ett förbud mot all avverkning av ek och andra gamla lövträd på kronojord eller genom ett allmänt förbud mot avverkning av dylika träd över en viss storlek, 3) Kan en hemställan förväntas till vederbörande kommissioner att uppmana till sparsamhet med avverkning av dylika lövträd, samt 4) Planeras några åtgärder, som uppmuntra till ökat tillvaratagande av savskalad granbark till garveriindustrien.
Då det närmast torde ankomma på mig att besvara dessa frågor får jag i anledning härav anföra följande:
Statsmakterna ha, alltsedan de av krisförhållandena föranledda ökade vedavverkningarna påbörjades, haft sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande spörsmål. Bränslekomniissionen har såväl under förra året som i år vidtagit åtgärder för att ekskogen skall i görligaste mån bevaras. I sådant syfte har bränslekommissionen för vederbörande kristidsstyrelser framhållit vikten av att avverkningen av ek följes med ständig uppmärksamhet samt anmodat styrel-serna beakta, att ålagd avverkningsskyldighet icke bör få vara anledning till icke önskvärda ingrepp i en fastighets ekbestånd. Nedsättning av den
