12 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
Änslag till folkskoleseminarierna. (Forts.)
Utskottet erkänner givetvis de twååriga linjernas berättigande, men finner det nuvarande antalet av sådana tillräckligt.
Från folkskollärarhåll, där man ivrar för utbildningens förläggande till universiteten, brukar framhållas den besparing, som skulle vinnas genom att slopa de dyra seminarierna, som man säger. Man förbiser då, att även gymnasieutbildningen kostar pengar. Ett resonemang, som bygger på att studentproduktionen ej kostar något, kan inte vara sunt. Ur ekonomisk synpunkt är ovillkorligen den kortare yrkesutbildningen »att föredraga, så vitt den ger samma duglighet för yrket. Att den kortare lärarutbildningen ger inte blott en fullt likvärdig utan sannolikt en bättre yrkesutbildning, beror på att studierna vid seminariet till skillnad från gymnasiestudierna äro direkt inriktade på lärarutbildningen. Vid seminarierna kan man inom varje ämne inrikta uppmärksamheten just på det som för den blivande läraren är av särskild vikt, ensynpunkt som naturligtvis ej alls är av betydelse vid gymnasiestudierna.
Genom att basera lärarutbildningen på studentexamen och förlägga den till universitetsstäderna vilja folkskollärarna minska klyftan mellan läroverkens och folkskolans lärare, varvid man visserligen är beredd att utan betänkande öka klyftan mellan folkskolans och småskolans lärare. Det kan väl kn-appast råda tvivel om att det pedagogiska närmandet till läroverkslärarna också, och icke minst, syftar till ett ekonomiskt. Utökningen av utbildningstiden kommer n-aurligtvis att medföra krav på högre lönestandard, något som från statskassans synpunkt är ganska al-lvarligt, i betraktande av den stora kår det här är fråga om.
Som jag nämnt, råder ingen meningsskiljaktighet mellan departementschefen och statsutskottet i fråga om- intagningen-s omfattning i år. Detta innebär, att man godtagit skolöverstyrelsens beräkningar av lärarbehovet fram till 1946, d. v. s. det år då de, som nu tagas in, komma att utexamineras. Överstyrelsens beräkningar intill detta år äro grundade på folkskolinspektörernas rapporter och syn-as vila på rätt säker grund. För tid-en efter 1946 har någon egentlig utredning emellertid icke verkställts. Överstyrelsen utgår helt enkelt från att det årliga behovet av nya lärare skall motsvara den årliga avgången av gamla. Men det är givet, att även andra faktorer spela in, exempelvis eventuell förändring av tjänstern-as antal. När det gäller den framtida seminarieorganisationen, är därför en utredning behövlig, och det synes mig svårt att motsätta sig kravet på en sådan. I dessa tider böra alla möjligheter till besparingar utnyttjas, och skulle något kunna vinnas genom att skära ned seminarieorganisationen, får man naturligtvis ej draga sig härför. Skulle å andra sidan utredningen visa, att lärarbehovet efter 1950 kan väntas bli så stort som Överstyrelsen anser, får man givetvis ta konsekvenserna härav, och i denna händelse förfaller frågan om nedläggande av något seminarium. i
Besparingsutredningen hade föreslagit nedläggande av ett fyraårigt enkelseminarium och dess ersättande med tvåårig studentkurs på annat håll. I nuvarande situation, då efterfrågan på kvinnliga lärare synes minskas, skulle det a-lltså ligga närmast till hands att nedlägga antingen seminariet i Stockholm eller Kalmar, de bägge kvinnliga enkelseminarierna. Så har den gamla motsättningen mellan dessa städer kommit till synes igen. Nu är det ju långt ifrån säkert, att denna fråga verkligen blir aktuell inom en överskådlig framtid. Enligt överstyrelsens mening kommer den* ju inte att bli det. Man får dock icke förbise den möjligheten, att så skulle kunna bli fallet, och för denna händelse ha reservanterna gått in för att man främst borde överväga att nedlägga seminariet i Stockholm. -
Då 1936 års riksdag beslöt att bibehålla Kalmarseminariet, stod striden mellan den fyraåriga kursen där och den tvååriga i Stockholm. Vid den tiden
