Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 19
linslag till folkskoleseminarierna. (Forts.) tigt skall lösas. Detta är alltså, utom utredningskravet, vad som ingår i min reservation.
Jag vill också nämna att jag här har besparingsberedningen bakom mig. Men besparingsberedningen följer man ju när man tycker det är roligt, och annars låter man det vara. Besparingsberedningen pekar också på en säkerhetsventil, ifall det skulle visa sig att skolöverstyrelsen och departementschefen ha rätt och att 144 elever verkligen skulle behövas i år. Denna säkerhetsventil ha vi i studentklasserna. Om det skulle bli fara på taket, kan man ännu så sent som 1944 under alla förhållanden klara upp situationen med hjälp av sådana klasser. Om det vore något allvar med riksdagens besparingskrav, så borde, då en sådan säkerhetsventil finnes, nödvändiga besparingar kunna göras på den väg jag har anvisat.
Sedan är det en annan sak, som är mycket betänklig. Departementschefen och statsutskottets majoritet vilja inte höra talas om någon förändring av organisationen just nu, trots allt som kan anföras till förmån för den. Men de äro beredda att smussla in en organisationsförändring utan vidare, visserligen inte av ekonomisk, men av stor principiell betydelse. De vilja nämligen att man under detta år skall intaga endast manliga elever vid samseminarierna i Göteborg och Lund. De gå således in för en utveckling, som innebär att samseminarier förvandlas till manliga seminarier. Nu säges det av både departementschefen och skolöverstyrelsen, att detta bara är provisoriskt. Ja, men ser man på skolöverstyrelsens motivering, blir man litet förvånad över grundvalen till detta provisorium. Ty närmaste anledningen till denna anordning säges vara att det finnes fler arbetslösa lärarinnor än lärare. Men vad beror detta på? J o, orsaken är att skolstyrelserna efter löneregleringen 1938 ha tagit sig före näf de utannonsera lediga folkskollärarplatser, att göra två tredjedelar av då utannonserade platserna till manliga och bara den återstående tredjedelen till kvinnliga. Så ligger saken till, och när man ser sammanhanget är det väl ändå litet svårt att tro, att det är fråga om ett provisorium. i
-Nå-, vad är det för risk med detta? J o, risken är den- att vi här frånträda den princip riksdagen en gång har trätt in för, nämligen att folkskollärarebefattningarna skola tillsättas efter förtjänst och icke efter kön. Detta är för mig en synnerligen viktig synpunkt. Hur skall detta kunna ordnas då skolstyrelserna ha rätt att utannonsera platserna som de behaga? Jag tycker att departementschefen därvidlag skulle ha försökt att tala ett ord med skolstyrelserna i stället för med riksdagen.
Man anför ett skäl till att man ibland måste annonsera efter manli a lärare nämligen att det förekommer undervisning i manlig slöjd Det är nå t ° alldeles nödväfldigt, ty det finns också lärarinnor som äro kom t lt e ståt undervisa i manlig slöjd. Man skulle i varje fall kunna göra på detesåttåait att man utannonserade dessa platser utan att ange för vilket kön de äro avs dd Det vore fullt tillräckligt att stipulera, att sökanden måste kunna und e a: öööölig slöjd. Det för övrigt ö.. ganska egendomng historia aa årïlsiï-l inte så mycket är fråga om den kvinnliga slöjden som om den manli ll a? lšänge vi icke ha några kvinnor alls i första kammaren och ganska gfåii efrlildi:
ammaren, är det väl inte s ö Pfqiiågot sätt bärande. tor anlednmg att framfom den Synpunkten Sasom ad som emellertid är vikti t - -
maskulina kammare skall anse šaråcåv Siirringåaiigskiåogiïoarsbïtt dïållan ilfventtl defma glida dithän att meriterna få komma i. andra rummet ochykö set lærf? tr lnte ïet. Kan något så barockt tänkas, utom möjligen av herr Oscåli? Ollsstiiiisi fdvil-lsxiia till beïïèt Jfiètdïallfagagifïtt-GÛCII l-lcflâl al] lyffiklig nog att kunna hanvisa. herrarna
n S o Stud 1 11218011 komimm på gränsen mellan
