Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/208

Den här sidan har inte korrekturlästs

22 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.

Anslag till ffll-l Jema. (Forte) minarium. Jag har den uppfattningen, att det är ett mycket förtjänstfullt seminarium, men jag anser, att även Stockholmsseminariet har sina förtjänster. Överhuvud taget tror jag, att herr Magnusson i Kalmar hade rätt, när han sade, att han inte trodde, att det här var fråga om något hot mot Kalmarseminariet, lika litet som emot något annat av dessa, som för närvarande arbeta med blott en avdelning. Varken i propositionen eller i utskottsförslaget talas någonting om att man skulle skrida till att nedlägga vare sig det ena eller det andra, medan däremot reservanterna säga ifrån, att vi skola börja med att icke medgiva någon intagning i Stockholm, och det skall vara början till ett nedläggande av Stockholmsseminariet. , -

Se vi närmare på utredningskravet, så måste man säga, att det egentligen är högst förvånande, att det har kunnat kastas fram på detta sätt. För det första har man icke kunnat bevisa den utgångspunkt, som reservanterna intagit, nämligen att seminarieorganisationen är alldeles för stor även med hänsyn till framtiden. Även om man inte är någon profet och inte kan förutsäga t. ex. hur många barn det kommer att födas ett visst år i framtiden, så är det dock vissa saker, som man på förhand kan beräkna. En sådan sak nämnes i propositionen, och det är antalet lärare, som avgå t. ex. år 1950. Detta antal lärare blir så stort bara det året, så att avgången betydligt överstiger hela utexamineringskapaciteten hos vår nuvarande seminarieorganisation. Enbart detta exempel visar ju, att man inte utan vidare kan utgå från det nuvarande läget och säga, att på grund av att seminarierna för närvarande inte utnyttjas tillräckligt, böra vi nedlägga ett eller flera av dem.. Riksdagen har inte den allra minsta anledning att i denna situation handla på ett brådstörtat sätt, att springa fram och begära en utredning, som icke har ifrågasatts ens av någon motionär, utan som har improviserats inom utskottet, och som har en mycket klen saklig grundval. Dessutom är det skäl att komma ihåg, att vi ha en stor arbetande Skolutredning, som bl. a. har lärarutbildningen på sitt program, och som statsrådet påminner om i propositionen. Att man samtidigt med att denna utredning arbetar, skulle sätta i gång en specialutredning, som är bunden till ett program om nedskärande av seminarieorganisationen och bunden till att i främsta rummet nedlägga enkelseminarierna, det är något så orimligt, att jag icke kan tänka mig, att gamla erfarna riksdagsmän skulle villja gå in för någonting sådant, sedan de väl gjort sig reda för vad saken gå ler.

N är det sedan blir fråga om attacken mot Stockholm, skall jag inte närmare uppehålla mig vid den. Det behöver inte så vidlyftigt utvecklas, varför man ej skall utan närmare motivering gå och rasera Sveriges äldsta seminarium. Detta har för övrigt i flera tidningsartiklar under den sista tiden ganska utförligt utvecklats. Ett par synpunkter vill jag dock beröra. När man kommer och säger, att ett seminarium bör ha ett stort rekryteringsområde, så tycks man glömma, att Stockholm med omnejd är ett av de till folkmängden största rekryteringsområdena i Sverige. När man vidare gör klart för sig, att det blir endast en enda fullständig kvinnlig nybörjaravdelning som skall tagas in under iiästa år, så är det uppenbarligen förnuftigare att förlägga denna enda avdelning till ett centralt ställe som Stockholm, så att det inte blir alltför dyrt för dem, som skola resa till detta seminarium från den ena eller andra ändan av Sverige. Det har antytts att det skulle vara särskilt dyrt att gå 1 Stockholmsseminariet. Var och en som har litet reda på de faktiska förhållandena, torde lätt kunna övertyga sig om att så inte är fallet. Det finns här ett studiehem, där eleverna kunna bo och äta billigt. Det finns också en rad studiedonationer vid detta seminarium, som äro bundna vid demfortsatta existensen av denna. folkskollärarutbildningsanstalt och som man inte utan