Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 37
Anslag till småskoleserninarierna. (Forts.)
Haparandaseminariet, och herrarna kanske ändå skulle lägga märke till vad han säger, nämligen att intagning av en klassavdelning vid ett av de till övre Norrland förlagda seminarierna synes vara tillfyllest. Och varför? Jo, därför att han förut har visat, att det inte kan vara lämpligt att utexaminera två klasser småskollärarinnor i de två län., där tillgången- på småskollärarinnor är relativt stor och anställningsförhållandena för dessa varit exceptionellt dåliga. Just beträffande den del av landet, där arbetslösheten varit störst bland småskollärarinnorna, vill nu statsutskottet gå emot departementschefen och ha ett seminarium mer än vad han har föreslagit. Det kunde rent av vara tvivelaktigt, om det vore berättigat ens med ett seminarium i de två länen, men statsutskottet tycker att det är i sin ordning att man skall ha intagning av elever i två seininarier i dessa län.
Det är svårt att förstå anledningen härtill. Departementschefen ville att man skulle gå försiktigt fram, när det gällde intagning av seminarister vid folkskoleseminarierna, och eftersom arbetslösheten bland småskollärarinnorna är mycket större än bland folkskollärariia, vore det helt naturligt att man skulle gå fram med försiktighet där också. Men nej, säger statsutskottet, det skall man inte göra. Och vad anför statsutskottet för skäl i det hänseendet? Jo, statsutskottet säger, att starka skäl på grund av »de i övre Norrland och framför allt i Tornedalen rådande speciella förhållandena» tala för ett bifall till förslaget. Statsutskottet aktar sig däremot noga för att tala om vad det är för speciella förhållanden, och. det gör nog statsutskottet klokt i. Sedan fortsätter statsutskottet: »Enligt vad utskottet under hand inhämtat torde icke heller något mera betydande överskott på småskollärarinnor förefinnas i övre Norrla.nd." Jag är mycket förvånad över dessa underrättelser, som erhållits under hand, ty de motsägas ju av den utmärkta statistik, på vilken både skolöverstyrelsen och departementschefen stött sig i den fråga, som den föregående debatten gällde. Vidare motsägas de av de papper, som vid behandlingen av denna fråga lämnats direkt till utskottet av ingen mindre än rektorn vid Haparandaseminariet, som var nere och lät oss få dem direkt i handom. Det visas i den statistik, som han gav oss, att vid Haparandaseminariet från år 1930 till och med år 1941 utexaminerats 113 småskollärarinnor, varav 6 ha fått ordinarie anställning. Något så när stadigvarande anställning ha dessutom 13 erhållit som extra ordinarie, vakansvikarier och tillsvidare-vikarier i mindre folkskolor - summa således 19. Vill man vara mycket frikostig kan man ju till dem, som anses ha fått anställning, också räkna läsårs- eller, terminsvikarier ytterligare 10 stycken. Av de 113 utexaminerade lärarinnorna ha således så många som 29 haft något så när med arbete. Och så säger statsutskottet att här är det ju ingen arbetslöshet att tala om! Anspråken tyckas vara störa i det fallet. C
Denna statistik är synnerligen intressant även ur andra synpunkter Av de Övtigfl Småskoiiätßtiuiiot, Som gått ut från seminariet ha 23 st eken haft kortare vikariat, och dessa kan man således inte säga åro arbetslössa D t emellertid endast 29 - eller om man vill räkna med de tre som te at vid nomadskola - 32 stycken av de 113 utexaniinerade som haft iiåjållssšjiïå-.r regelbundet arbete, vartill komma dessa 23 med mydket kort tjärgist örin Det är med andra ord inte hälften av de z liapa-randa nteæarninerade gi norna, som haft något skolarbete alls under dessa tio år Ser man å de larmavgått. från konkurrensen, är det 33 stycken eller 33 procent enli tpha m, Såm
- iellïïgïllfefgnfi uppgiftêlèdldet är 6 som forfsatt studierna vid foilškskollåïdiziirinå:
rke 6 h gyïšllaâllm, a utbildat sig till sjuksköterskor, 6 ha gått till annat Y , a g1-t sig och flyttat soderut och 9 aro på grund av sjukdom eller annan anledllllg lnte att Dåräkna på lärarinnebanan. Absolut arbetslösa äro
