50 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
Qing. grunderna för främjande av vedproduktionen m. m. (Forts.)
Herr talman! Emot de nu föreslagna åtgärderna har jag intet att erinra., utan yrkar bifall till desamma, givetvis dock med den ändring i utskottets motivering, som föreslagits i den av herr J. B. Johansson m. fl. -avgivna reservationen.
Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Den siste talaren har gått in på frågan i en helt annan utsträckning än utskottet haft anledning att göra. Han sade att det fanns en viss olust hos Skogsägarna. Jag skulle vilja säga, att det fanns en viss olust i statsutskottet, när denna fråga behandlades, och denna olust har tagit sig uttryck i den omstridda meningen. Jag erkänner oförbehållsamt, att detta har varit mera en känslosak än en förnuftssak, och när statsutskottets ordförande var inne på att det ju ändå var för galet att sätta dit en sådan mening, när det endast kunde gälla på sin höjd ett par öre per kubikmeter ved, hade han alldeles rätt. J ag skulle nästan tro, att han hade rättäven när han talade om den tekniska omöjligheten.
Det måste således ha varit en mycket stor olust hos statsutskottets majoritet, som har kunnat föranleda att den meningen har fått stå kvar. .Var har den olusten kommit ifrån? Den har kommit ifrån landets konsumenter. Det är detta som förklarar majoritetens irrationalitet, när man envist höll på att den där meningen skulle vara med. För mig var det ingen hjärtesak, men jag förstod så innerligt väl den där olusten. Här kom bränslekommissionen och ville ge Skogsägarna en liten uppmuntran, som enligt vad statsutskottets ordförande nu här säger skulle betyda på sin höjd ett par öre per kubikmeter ved. Statsutskottet tyckte inte det var roligt med en sådan här åtgärd, men statsutskottet har ju den allra största veneration både för bränslekommissionen och Kungl. Maj:t och ville därför inte direkt säga nej. Utskottet ville endast säga, att det här tycker utskottet är olustigt, och det gjorde vi.
För övrigt kan jag tillägga en sak, som är litet allvarligare, fast den naturligtvis i detta sammanhang inte spelar någon större ekonomisk roll, och det är, att ingen kan förneka, att statsutskottet har rätt i fråga om denna utvidgning av räntebefrielsen, då det säger att om den kommer till stånd, kan den medföra en miljonutgift för det allmänna. Departementschefen har talat om vad räntebefrielsen har kostat hittills, men meningen är ju, att anslaget skall tagas i anspråk i mycket större utsträckning än hittills, och därigenom måste ju statens ränteförlust stiga. Men vad är en miljon att bråka om i dessa dagar - det kan man-kanske ha rätt i.
Herr talman! Jag måste ändå yrka bifall till statsutskottets utlåtande.
Herr Tjällgrcn: Herr talman! Jag brukar inte ofta yttra mig i frågor som komma från statsutskottet, men när jag suttit och hört på den här diskussionen, har jag inte kunnat underlåta att begära ordet.
Jag vill helt kort säga, att jag är rädd för att ett antagande av utskottsmajoritetens förslag oförändrat skulle komma att medföra först och främst en ökning av missnöjet med prissättningen på veden och vidare svårigheter för framskaffandc av tillräckligt med ved för nästa bränslesäsong.
Nu säger herr Oscar Olsson, att detta förslag kan komma att kosta staten en miljon kronor i utgifter. Ja, även om detta uttalande vore riktigt, vilket jag inte vet och inte kan bedöma, anser jag det skulle vara bättre för staten att taga denna miljonutgift än att kanske stå med alltför ringa tillgång till bränsle under nästa vinter.
Jag ber att få yrka bifall till reservationen.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr förste -vice talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall
