54 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
fang. ändringar z allmänna resereglementet. (Forts.) dering ur principiell synpunkt av hela resereglementet, men å andra sidan är det ju absolut nödvändigt att åstadkomma en provisorisk lösning av frågan. Det är alldeles riktigt, som herr Tamm sade, att olika meningar gjorde sig gällande, men vi funno en samförståndslösning i de sakkunnigas förslag. Och da herr Tamm talar om -nålst1ng, så ber jag att få påvisa, att det inte är sa varst mycket som skiljer mellan Kungl. Maj:ts förslag och statsutskottets. Om kammarens ledamöter se på sid. 2 i betänkandet, så framgår det att Kungl. Maj:t föreslår 26 kronor i sammanlagd ersättning i A-klassen, och utskottet har följt detta förslag. Den enda skillnaden mellan Kungl. Maj:ts förslag och statsutskottets är att nattraktamentena i klasserna B och C ändrats. Dagtraktamentena ha upptagits i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande nattraktamentena har Kungl. Maj:t föreslagit 9 kronor i klass B och 8 kronor i klass C, medan utskottet föreslår 8 kronor i klass B och 7 kronor i klass C. Detta är den enda skillnaden. - lngen kan väl bestrida, att om det-är svårt för den, som reser enligt klass A, att för 9 kronor få tag 1 en tillfällig bostad över en natt, så måste det vara minst lika svårt för en, som reser enligt klass F, att få rum för 5 kronor. -J ag anser för min del, att den visserligen mycket blygsamma sammankrympning som här sker av spännvidden de olika klasserna emellan är fullt motiverad, och jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets. hemställan.
Herr Wenn-quist: Herr talman! Det kan ju tyckas, som om en statstjänsteman inte borde uppträda och tala så att säga i egen sak här, men jag har i alla fall ansett mig vara skyldig att avgiva ett personligt vittnesbörd- i denna fråga. Jag tillhör nämligen de tjänstemän, som under sin tjän-steutövning ha ovanligt många och ganska långa tjänsteresor. Jag beräknar att jag måste vara borta i vanliga fall cirka 125-130 tjän-stgöringsdagar om året. Då jag emellertid nu inte tänker tala om rese- och traktam-entsförmånerna för de två högsta klasserna - jag tillhör själv klass B - så anser jag mig ha rättighet att i stället betona, vad jag haft för erfarenhet beträffande de tjänstemän, som icke äro lyckliga nog att tillhöra dessa de högsta klasserna i resereglementet, utan tillhöra de lägre. Det händer nämligen mycket ofta, att tjänstemännen särskilt i de lägsta klasserna äro tvungna att göra långa resor och då taga in på sådana platser, där det överhuvud taget inte finns mycket att välja på i fråga om nattlogi, och där man är hänvisad till ett inkvarteringsställe, som saknar konkurrens och sålunda har höga priser. Jag ber att få betona, att dessa tjänstemän, redan innan de nuvarande kristidsförhållandena°hade gjort sig gällande, i många fall voro tvungna att delvis bekosta sina resor av egna medel. .Vad betyder detta? J o, det betyder, frånsett det i och för sig oberättigade, att de i jämförelse med sina kamrater, som icke behöva företaga sådana tjänsteresor, kommai en ogynnsam ställning och bli orätiwist behandlade.
Jag tycker för min del, att de synpunkter, som här anförts av herr Tamm, äro mycket beaktansvärda. Jag vill också säga, att den förman, som har att ålägga en tjänsteman i dessa lägre klasser av resereglementet att företaga en nu antydd resa, har vissa betänkligheter att göra detta, när han vet att han därigenom tillskyndar tjänstemännen en direkt ekonomisk personlig förlust. För min del har jag i sådana fall - i all den mån som det varit mig möjligt - sökt skydda dessa -av mig angivna tjänstemän från ekonomisk förlust genom att anordna resan för dem så, att de icke ha varit tvungna att i m-er än nödig utsträckning dagen för avresan och dagen för återkomsten intaga mål utom hemmet. Den uppfattningen har jag också en gång givit uttryck åt i enanmälan till den styrelse, som jag är underställd, och styrelsen har 1 sin ordning meddelat ett referat av detta mitt yttran-de till Kungl. Maj:t. Från ingendera av