74 Nr 18. Onsdagen den 1.3 maj 1942.
Om ersättning i anledning av hinder mot torrläggning av mark. (Fortsj) företag är planerat, men där det i sista hand visar sig, att det inte kan få komma till stånd på grund av att det finns vissa allmänna intressen, som lägga, hinder i vägen.
Vi reservanter ha anslutit oss till motionärens uppfattning, att det borde göras en utredning rörande sådana fall, då en viss gottgörelse från det allmännas sida kunde vara på sin plats. Jag är för min del icke alldeles övertygad om att det kommer att visa sig möjligt att få en fullt lämplig form härför.-Men saken är, som jag anförde nyss, av en viss och inte så liten principiell innebörd, och jag har därför, jämte några andra ledamöter av utskottet, inte velat motsätta mig det önskemål motionärerna anfört.
Av de skäl jag anfört ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.
l herr von Stockenströms yttrande instämde herrar Tjällgren, Löfvander, Bondeson och Gustaf Elofsson, friherre Beck-Friis samt herrar Albert Andersson, Holstenson och Friggeråker.
Herr Eriksson, Carl: Herr talman! Utskottsmajoriteten har i likhet med kammarkollegium, som yttrat sig över motionärernas hemställan, fastslagit, att den nuvarande lagstiftningen täcker nära nog samtliga fall då en enskild medborgare anser, att ett intrång för hans vidkommande äger rum, så att han har ett visst skadestånd att fordra. I de få fall då lagstiftningen icke räcker till, fall som äro av egenartad karaktär, menar kammarkollegium och även utskottets flertal, att möjlighet föreligger för den person som anser sig vara förorättad att vända sig till Kungl. Maj:t och riksdagen för att få rättelse i berörda hänseende.
Vad reservanterna pekat på är enligt utskottets uppfattning att anse som ett försök till en utvidgning av medborgarnas rättighet att erhålla ersättning, en utvidgning som alldeles otvivelaktigt skulle föra med sig en hel del konsekvenser på andra områden. Jag behöver endast erinra om våra skyddsskogar, där medborgarnas rätt i vi-ssa avseenden blir tillbakasatt. Även i de fall då det finns fornminnesmärken på åkrarna hos vederbörande, skola de, för den händelse det blir en ny inriktning av uppfattningen på detta område, kunna kräva ersättning för den förlust de anse sig lida. Aven detta problem är, som herr von Stockenström mycket riktigt framhöll, synnerligen invecklat. Det skulle vara särdeles intressant att höra huru juristerna se på detta problem.
Då en klagande anser, att han blivit hindrad att utföra ett torrläggningsföretag, måste ändå hans krav mot kronan föregås av en utredning. Om han lidit någon verklig skada, företages således en utredning om den båtnad han väntar att få av detta utdikningsföretag, således om han har någon nytta. av det eller inte. Har han ingen nytta av det, har han ingen rätt att ställa några krav på statsmakterna i det avseendet. En annan fråga är vem som skall bekosta denna utredning. Skall sökanden bekosta den, eller skall staten bekosta den? Det är en omständighet som gör att utskottet för sitt vidkommande ansett, att den lagstiftning vi för närvarande ha täcker nära nog samtliga fall. I de fall den inte täcker, föreligger möjlighet för vederbörande att gå till Kungl. Maj:t och riksdagen och begära rättelse. Det är, som jag förut sagt, egenartade fall, som måste bedömas vart och ett för sitt vidkommande. Man kan inte få någon generell regel härvidlag. Detta gör att utskottet stannat för att avstyrka motionen.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
