Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/263

Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 13. 77

Ang. vallfröodlirrzgeirzs främjande i Norrland. (Fortsf)

För ifrågavarande ändamål beviljar ju staten ett visst anslag. Lantbruksstyrelsen säger emellertid häroni: »Med avseende härå inå anföras, att det synes synnerligen önskvärt, att anslaget till befordrande av inhemsk fröodling kunde höjas. Aiigivna anslag har under senare år varit föremål för en successiv minskning och liar för innevarande budgetår upptagits med allenast 25,000 kronor, ett belopp som understiger det av lantbruksstyre-lsen i unclcrdånig skrivelse den 16 september 1940 för ändamålet föreslagna beloppet med 7.000 kronor. .." Vidare säger lantbruksstyrelsen, att hushållningssällskape-n icke haft medel att själva lä.mna bidrag för detta ändamål.

Då jag nu ser att herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet är närvarande i kammaren, tillåter jag mig vädja till statsrådet. att han för nästa budgetår måtte i avsevärd grad öka ifrågavarande anslag.

Som frågan för närvarande ligger till, tjänar det väl inte mycket till att plädera för densamma. Jag tillåter mig emellertid, herr talman, att yrka bi- fall till motionen.

Herr von Stookenström: Herr talman! Alla i utskottet ha nog varit ense om att det är av vikt att främja vallfröodlingen i Norrland. Det återstår mycket att göra på detta område. Emellertid vidtagas redan en hel del åtgärder. Hushållningssällskapen, lantbruksstyrelsen och även livsmedelskommissionen ha redan en del arbeten i gång för detta ändamål, och ytterligare åtgärder äro planerade. -

Jag vill även erinra om att riksdageni år anvisat anslag för undersökning av rödklöverns befruktningsförhållanden, särskilt med tanke på Norrland.

Vi ha därför inom utskottet ansett, att någon speciell ny utredning om denna fråga icke är nödvändig.

En annan sak är det som herr Tjällgreii förde- på tal, nämligen att vissa anslag kanske kunna behöva höjas. Det tror jag också kan vara på sin plats. Men då får man i så fall väcka förslag härom i särskild ordning. Jag anser därför, herr talman, att någon speciell, ny och stor, allsidig utredning på denna punkt icke är nödvändig. -

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.

Herr Sten: Herr talman! Vi äro nu framme vid den tid på dagen då de lantliga frågorna. speciellt de mera norrlandsbetonade, bruka möta sitt öde och även de djärva eller mindre omdömesgilla kammarledamöter, som ta sig orådet före att vara deras förespråkare. Då jag iakttagit det välförhållandet att icke deltaga i ett par av de föregående debatterna, som ju angått mig i allra högsta grad, hoppas jag i stället på. kammarens benägna överseende för att jag yttrar några ord i föreliggande fråga.

Jag skall icke tillägga någonting till vad herr Tjällgren anfört beträffande frågans betydelse i stort för det norrländska jordbruket, speciellt det norrländska bondejordbruket. Jag skall heller icke polemisera mot den ärade utskottsrepresentantens uttalande, ty med de arbetsmetoder som utskotten i vanliga fall använda, kan man mycket väl komma fram till det resultat, som utskottet här kommit till.

- Jag ser emellertid denna fråga i samband med -en fråga som jag vid ett par tillfällen har berört ur andra synpunkter, nämligen frågan om en höjd avkastning av det norrländska stödjordbruket. Vid ett tillfälle väckte jag en motion, som behandlades välvilligt av riksdagen. om kurser och speciell yrkesutbildning for denna kategori av jordbrukare. I början av den nuvarande kristiden faste jag uppmärksamheten på det tillskott -till vår folkförsörjning, som man skulle kunna uppna på detta speciella avsnitt. Nu vill jag i detta spe