Onsdagen den 13 rim-j 1942. NI 18. 85
Any. filønnifrzg av regeringens och riksdagens arbetsförhållanden. (Forte) i den blivande rollen av skådespelare och delaktig i den verklighet, som skall fästas på filmen. Det är sådana synpunkter och erfarenheter, som j-ag i all blyg-samhet har velat göra gällande, och de kunna kanske ha sin betydelse vid sidan av filinteknikerns.
Herr Branting: Jag får bekänna, att först iiär jag lyssnade till herr Herlitz, blev jag ganska övertygad av hans skepsis, men sedan talade lierr Sandén så vackert och övertygande, att jag ändrade mening. Där ser man vältalighetens betydelse. Men det har förvånat mig en smula, att ingen av de talare, som yttrat sig, satt fingret på den punkt, som enligt min mening är den ömma härvidlag. Den är, att svenska folkets bristande intresse f. n. för riksdagsarbetet i hög grad sammanhänger med den utveckling, som ägt rum beträffande rilcsdagsreferaten. Det finns ju ingen jämförelse mellan riksd-agsreferaten nu och förr i världen, när varje tidning hade sina reporters på läktarna och det gavs en levande och rikhaltig bild i pressen av vad som förekom liär i huset. Den centralicering av referaten till Tidningarnas telegrambyrå, som vidtagits genom p-ressens gemensamma överenskommelse har naturligtvis vissa fördelar för pressen. Men e-nligt min uppfattning har också en följ-d blivit, att en död hland lagts över riksdagsreferaten. och jag tror, att detta förhållande i hög grad bidragit till att minska intresset hos allmänheten för vad som händer och sker i den svenska riksdagen. i
Jag har velat begagna tillfället att ge iittryck åt denna uppfattning, så mycket mer som jag tror, att den fråga vi här behandla i själva. verket är ganska betydelsefull. Det saknar inte betydelse i en tid som vår. om stora lager av befolkningen få det intryclret, att riksdagsarbetet, .är någonting tråkigt och totalt intresselöst. Utan att vilja gå närmare in på denna sak ser jag ett sammanhang rnellaxi det politiska intresset i allmänhet och betingelserna för det politiska. Iivet i en demokrati. Jag menar därför att det är av ganska stor betydelse. om allmänheten bibringas en stark och levande känsla för att riksdagsarbetet verkligen har sin vikt och sitt värde.
Därför vill jag bcgagna tillfället: i den mån det härifrån går för sig - att vädja till pressen, att den må göra något mer än vad som nu sker för att väcka allmänhetens intresse för riksdagsarbetet.
Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmanneii i enlighet med de yrkanden, som därunder framkommit, propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag å vad utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Her-lite begärde vritering, i anledning varav uppsattes saint efter given varsel iipplästesoch godkändes en oniröstningsproposition av följande lydelse:
- Den, som bifaller vad första. kaniinarens första tillfälliga utskott hemstållt 1 sitt utlåtande nr 4, röstar ztai;
Den, det ej vill, röstar Nej; Vinner Nej, avslås utskottets lieniställaii. Sedan kaminarens ledamöter intagitsina platser samt voteringspropositioneii
upplästs, yerkställdes till en början pmröstning på det sätt, att efter särs 1 a uppmaningar av herr talmannen forst de ledamöter, sein ville rösta för
