Onsdagen den 20 maj 1942. Nr 19. 65
Lagförslag ang. uppfinningar av betydelse för rikets försvar m. m. (Forts.)- herr statsrådet vill göra gällande, att den metod jag föreslagit är opraktisk och skulle leda till allehanda besvär inom patentverket och tydligen även för de patentsökaiide. - - i o
Att jag har valt den väg som min reservation utvisar, beror på att den svenska industrien trots dessa besvärligheter så gott som enhälligt har ställt sig på den ståndpunkten, att det är bättre att gå denna väg än att gå den av departementscliefeii föreslagna. Jag tror att denna ståndpunkt grundas därpå, att om ansökningarna förklaras vilande, får man i alla fall, när de komme. upp till slutlig prövning, ett verkligt lagenligt. avgörande av uppfinningens patenterbarliet. Med den utväg, som är föreslagen i den kungl. propositionen, finns det ingen inöjligliet att komma fram genom det invändningsförfarande, som lagen anvisar, utan nian får bygga på att patentmyndigheten sitter inne med all den kunskap som erfordras. Jag tror att den svenska industrien sätter värde på att den slutliga prövningen sker i den gamla hävdvunna formen.
Sedan talade herr statsrådet om att det fanns sådana här hemliga patent i iitlandet, och att det inte visat sig några olägenheter därav. Men det finns en negativ erfarenhet, nämligen att man såvitt jag vet icke har kunnat göra gällande intrång emot dessa hemliga patent. Det har till och med berättats för mig, att en svensk uppfinnare, som försökt få patent på en uppfinning i Tyskland och möt-tes av besked att det fanns ett hemligt patent, ändå tog sig för att exploatera uppfinningen i Tyskland och att han icke mötte något
hinder från myndigheternas sida, då myndigheterna icke ville prisgiva hem ligheten utan hellre avstodo från att begagna de möjligheter de hade. Jag tror därför att erfarenheten har visat, att det är mycket liten glädje med dessa hemliga patent. -
Så talade herr statsrådet om att man kunde bli skyldig att utbetala vissa ersättningar, och det kan ju hända, att man får göra det i vis-sa fall, men jag tror att om man går den vägen, som jag anvisade: att anbefalla hemlighållande, så behöver man inte betala så mycket. Men i vilket fall som helst vill jag mot vartannat väga, vad det betyder att betala en eller annan summa för att inköpa dessa uppfinningar och att man kanske förkväver hela uppfinnareverksamheten. N är jag väger dessa olägenheter mot varandra, tror jag, att ersättningsfrågorna äro fullkomligt mikroskopiska jämförda med att man hindrar iippfinnarverksamheten i landet.
Herr statsrådet Westman: Den föregående talaren slutade med det påståendet, att man skulle kväva uppfinnarve-rksanilieten genom att iiiföra. hemliga patent, men i det fallet står väl den ärade talaren i fullständig motsats mot herr Nordenson. Herr Nordenson gjorde gällande, att det var ofördelaktigt för staten att införa lieinliga patent, därför att staten då skulle bl-i skyldig att för uppfinnaren tala om vad det hemliga patentet innebar. Herr Nordenson påpekade, att detta kunde vara särdeles ofördelaktigt för staten, ifalldet gällde en utl-ändsk uppfinnare, men naturligtvis kan nian därav draga den konsekvensen, att det måste vara fördelaktigt även för en svensk uppfiiiiiare, om staten har hemliga patent i stället för att gå den vägen att låta ansökningarna ligga svävande och oprövade.
Det ar klart, att om man har ansökningar, som ligga svävande och oprövade, fa konkurrenterna inte veta vad det är fråga om, men om mian bifaller ansökningen och beviljar ett hemligt patent, kan - som hen- Siljeströll, framhöll att en svensk skulle ha gjort i utlandet - en företagsam uppfinnare
- Hei foretagareforsoka dyrka upp heniliglieten genom att sätta i gång en
don urreiiaiide tillverkning. Ja, herrnßiljestrtiiii, jag vet inte vilka maktme el man har i den stat, som herr Siljeströni. asyftaxle, mot sådana dyrknings Första kammarens protokoll 191,2. Nr 19, 5
