Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 15
Om viss ändring i tryckfrihetsförordningen. (Forts) sanningen. Och, mina herrar, sanningen går i längden inte att undertrycka. Den slår sig fram. Och det är aldrig någon ära att ha stått sanningen emot.
Därför är det icke publicisterna som begära en undantagsställning, utan det är statsmakterna som för journalisternas del begära en undantagsställning i la en.
glšgendomligt är också att det inte finns några hinder att offentligen säga allt det som blir indraget när det kommer i tryck. Om herrarna hade hört det tal, som biskopen i Strängnäs stift den 17 maj höll om förhållandena i Norge, eller många andra framstående kulturpersonligheters i vårt land anföranden, så skulle ni inte endast ha blivit upprörda över förhållandena i Norge utan också tänkt: Detta måste ju ändå komma till allmän kännedom! Men så snart det kommer i tryck, ingriper en osynlig hand; då får sanningen inte längre komma till tals.
Vidare förhåller det sig ju så, att justitieministern och regeringen, även om man reformerar eller tar bort 3 § 9 mom. tryckfrihetsförordningen, ingalunda därigenom berövas något behövligt vapen vid sidan av åtalsvägen, ty de ha i alla fall 5 § 13 mom. till sitt förfogande. Så snart därför en utländsk legation skulle finna att någonting föreligger, som verkligen åstadkommit missförstånd, kan regeringen ingripa, men på ett reglerat sätt och inte på nuvarande godtyckliga sätt. Men 5 § 13 mom. har fallit i glömska, medan 3 § 9 mom., som säger samma sak men som är mera kautschukartad, alltmer kommit att blomstra.
Allt detta gör, mina herrar, att jag icke hyser den minsta tveksamhet om att riksdagen, när detta krig är över och det nu rådande tillståndet är förbi, kommer att enhälligt skrida till en revision av dessa paragrafer för att åstadkomma en ändring. Det synes mig dock att man skulle kunna ta ett initiativ redan nu. Ty en ändring i grundlagen kan inte genomföras förrän efter nya val, och därmed blir frågan lagd på lång sikt. Varför skulle då riksdagen inte iedan gu kunna besluta att begära en utredning - det är ju inte mer som här
raves.
Herr talman! Jag skall inte vidare fördjupa mig i frågan - jag har kanske redan varit för långrandig. Men saken är av den stora vikt, att jag velat framföra min mening. Jag har till slut endast ett formellt yrkande att framställa utöver bifall till motionen. Min reservation utmynnar i en anhållan om "skyndsam utredning av frågan om revision av 3 § 9 mom. och den närliggande 5 § 13 mom. tryckfrihetsförordningen». Jag hör nu av herr talmannen, att eftersom motionen endast omfattade 3 § 9 mom. kan man inte i klämmen ta med 5 § 13 mom., fastän den logiskt sammanhänger med 3: 9. Jag skall sålunda be att få yrka bifall till reservationen med den ändringen, att orden »och den närliggande 5 § 13 mom.» måtte utgå.
Herr Källman: Herr talman! Jag är alldeles övertygad om, att tryckfriheten inte okan ha något som helst gagn av att man upprepar tryckfrihetsdebatterna da och då här i kammaren. Konstitutionsutskottet har mycket noga och omsorgsfullt prövat den motion, varom de båda motionärerna yttrat sig, och ikommit till den nastan erihalliga uppfattningen, att riksdagen i år inte
or- oretaga någon som helst åtgärd, inte ens avlåta en skrivelse till Kungl. Maj zt. Jag skall inte alls inlåta mig på en tryckfrihetsdebatt, då jag är övertygad om att allt vad motionärerna nu anfört redan yttrats i sammanhang med debatten o-m herr Sam Larssons interpellation, och vad vi Skulle kunna anföra Tånnvår sida sades också vid detta tillfälle.-. - » t lfoljaktligeon avbojer jag vidare överläggning i ärendet och ber endast, herr a man, att fa yrka bifall till utskottets hemställan.
