16 Nr 20. Onsdagen den 27. maj 1942.
Om viss ändring i tryckfrihetsförordningefrz. (Forts.)
Herr Brandt: Herr talman! Eftersom jag råkade komma upp först i debatten, framställde jag ett yrkande om bifall till reservationen oförändrad Jag ger nu endast att få återtaga detta yrkande och instämma i herr Fredrik
tröms.
Herr Schlyter: Herr talman! Det förefaller uppenbart att huvudanledningen till deltalrika konfiskationerna utan rättegång är att det nuvarande jurysystemet i tryckfrihetsmål fungerar så otillfredsställande. Enligt det förslag till ny ilättegångsbalk, som framlagts för riksdagen i år, är det meningen, att aven 1 rådhusrätterna skola kunna insattas lekmannarepresentanter i en nämnd, som skall fungera 1 de grövre brottmålen. När rådhusrätterna få denna sammansättning, frågar man sig, om inte de allmänna domstolarna möjligen skulle kunna duga som domstolar även i mål mot utgivare av tryckta skrifter. Jag räknar med möjligheten att det måhända skulle behövas någon jämkning ifråga om omröstningsbestämmelserna, ifall man till domstolar med nämnd skulle förlägga prövningen av tryckfrihetsmål, men det må ju vara en sak, som kan bli föremål för utredning.
Vad alla böra kunna vara ense om synes mig vara, att den nuvarande rättskipningen i tryckfrihetsmål är till ytterlighet otillfredsställande. Det är en ren slump eller ett rent lotteri, huruvida lagen enligt sitt syfte kommer att tillämpas på -mål av denna beskaffenhet. Jag nödgas också medgiva att den process, som infördes i tryckfrihetsmål efter förebilden av den väntade rättegången med dess koncentration och muntliga handläggning, ofta har blivit en ren parodi. Jag ahörde själv häromdagen en handläggning av ett tryckfrihetsmål vid en rådhusrätt, om vilken jag inte tvekar att använda denna beteckning.
Jag skulle därför vilja hemställa till konstitutionsutskottets övervägande, om det inte skulle vara skäl att i stället slå in på den linjen, att man toge bort juryn i tryckfrihetsmål och litade på våra allmänna domstolar även vid behandlingen av denna art av brottmål.
Häri instämde herr Siljeström.
Herr Petersson, Knut: Herr talman! Här fälldes nyss ett uttalande av en ledamot av konstitutionsutskottet, av vilket syntes framgå att man inom konstitutionsutskottet hade den uppfattningen, att tryckfrihetsdebatter över huvud vore ett ofog, som borde beivras. Jag har svårt att dela denna mening. Jag kan icke finna något lämpligare tillfälle att debattera tryckfriheten än när ett förslag om ändring av tryckfrihetsförordningen föreligger. Emellertid skyndar jag mig genast att tillägga, att det inte är min mening att nu inlåta mig på någon tryckfrihetsdebatt. Huru livligt jag än delar motionärernas allmänna uppfattning, måste jag likväl som min mening uttala, att motionen måhända gått händelserna något i förväg. Jag tror inte på möjligheten att nu åstadkomma en ändring i den riktning, som motionärerna begärt. Konfiskationerna ha ju blivit en prestigefråga för regeringen, och innan detta olyckliga läge avvecklats, tror jag inte det är mycket lönt att lägga fram förslag om ändringar i hithörande paragrafer. Jag tvivlar icke alls på att motionärerna komma att få rätt, men jag tror inte att de komma att få rätt just nu.
Som jag ser saken, är den angelägnaste uppgiften att man kommer fram till en avveckling av nuvarande praxis på detta område och att man sedan ser till att denna praxis inte tillåtes återuppstå. När tiderna blivit lugnare och
vi kunna se mera kallt och objektivt på krigsårens många förvecklingar, tror
jag nog att riksdagen skall komma till insikt om, att här ifrågavarande para
