30 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Ang. åtgärder för bostadsproduktimæns främjande m. m. (Forts)
Beträffande byggnadsarbetarna och deras ackordsförtjänster vet jag inte, herr talman, huruvida kammarens ledamöter ha intresse av alltför många detaljuppgifter. Jag skall för min del icke, i detta sammanhang i varje fall, tynga debatten med några sådana. J ag vill endast konstatera, att de uppgifter, som lämnas beträffande höga ackordsförtjänster, oavsett om de äro riktiga eller oriktiga, ha en viss benägenhet -att förvärva stor publicitet. De tendera nästan till att bli kanoniserade och förlänas gärna ett stänk av odödlighet. Alla normala förtjänster, som äro de absolut mest förekommande, och alla dåliga ac kord, som icke ens ge timlön, omnämnas icke vare sig här i riksdagen eller.
annorstädes, vilket måste ge den stora allmänheten den felaktiga uppfattningen, att byggnadsarbetarna skära guld med täljknivar. I verkligheten förhåller det sig så att byggnadsarbetaren, såväl som alla andra arbetare, får fullgöra ett ordentligt dagsverk för sin daglön, en daglön som med hänsyn till arbetets natur och säsongkaraktär icke är osedvanligt hög. Byggnadsträarbetareförbundet har till de förhandlingar, som förevarit, låtit verkställa en undersökning inom ett antal av sina landsortsavdelningar rörande arbetsförtjänsterna inom yrket under åren 1939-1940. I den P. M., som upprättats, anföres bland annat följande:
»För år 1940 har uppdelning företagits beträffande de två lägsta. Iönegrupperna. Genom-snittsprocenten för landsortsavdelningarna uppgår till 51.2» - alltså det är ackordsöverskottet - »medan för övriga avdelningar den utgör 71.4. Den genomsnittliga överskottsprocenten för dessa två lönegrupper är 65.6. Den genomsnittliga förtjänsten inom lönegrupperna V och VI» - de som ligga näst lägst - "för samma år utgjorde 67 procent. Sammanlagda överskottssumman å byggnadsträarbeten i de tre lägsta lönegrupperna inom fyrtio stycken av förbundets landsortsavdelningar uppgår för år 1939 till 751,89-8 kronor och för år 1940 inom fyrtioen avdelningar i de två lägsta lönegrupperna till 209.882 kronor. Endast en mindre del av dessa belopp torde komma på sådana arbeten som kunna rubriceras som arbeten för jordbrukets behov". Fördelas beloppen på de ifrågavarande arbetarna, utgör överskottsbeloppet per arbetare och år 280 kronor. Med en arbetssäsong på sju å åtta månader kan en byggnadsarbetare på dessa orter med nuvarande levnadskostnader omöjligt ernå en årsinkomst, som kan betraktas som existensminimum för en skälig levnadsstandard»
»Den föriåren 1939-1940 gällande ackordsprislistan har som bekant från och med den 1 juli 1941 sänkts med genomsnittligt 5 procent. Sänkningen. som icke skedde generellt, innebar att vissa priser sänktes väsentligt mera, medan i fråga om andra priser ingen sänkning företogs. De företagna sänkningarna hänföra sig sålunda till s-ådana arbeten, som i stor utsträckning förekomma på landsbygden. Statistiken för år 1941, sedan den inkommit och sammanförts, kommer sålunda säkerligen att utvisa väsentligt lägre ackordsförtjänster än för åren 1939 och 1940.» -
»Av statistiken, som grun-dar sig på samtliga inom respektive avdelningar förekommande arbeten, framgår med all önskvärd tydlighet, att den hittills gällande ordningen rörande ackordsprislistans tillämpning måste anses riktig. Trots de lägre timlöner, på vilka ackordsöverskotten inom lönegrupperna V01, VII och VIII baseras, är nämligen ändå ackordsprocenten lägre. Det framgar också att talet om att byggnaderna på landsbygden skulle i fråga om arbetskrävande moment vara av enklare beskaffenhet icke heller är riktigt. Ackordsförtjän-sterna inom de rena landsortsavdelningarna äro, förutom att ackordsarbeten i väsentligt mindre omfattning förekomma, nämligen betydligt lägre än inom städerna och större samhällen. Då detta av arbetarparten vid förhandlingarna påvisats och R. L. F. pressats att lämna bevis för sina påståenden,
