Onsdagen den 27 inaj 1942. Nr 20. 38
Ang. åtgärder för bostadspøodetktionens främjande m. m. (Fortsj
Herr Nilsson, Bernhard: Både herr Ström, den förste talaren i denna debatt, och herr Strand, som nu senast haft ordet, ha gjort gällande att reservanternas ståndpunktstagande i denna fråga vid detta tillfälle skulle stå i något samband med de stundande valen.
Jag vill med anledning av detta påpeka att redan förra året utskottet i sin helhet gjorde ett uttalande i den riktningen, att det borde göras någonting för att nedbringa byggnadskostnaderna på landsbygden, och anledningen till att reservanterna nu söka få in en passu i motiveringen av samma innebörd som det uttalande, varom utskottet var enigt i fjol, är ju den, att ingenting är åtgjort när det gäller regleringen av dessa byggiiadskostnader. Det har pågått förhandlingar därom, men de ha strandat, och de avtal inom byggnadsfacket som för närvarande gälla, avse ju landet i dess helhet och tillämpas också i stor utsträckning även i fråga om landsbygdens byggnader.
Vad beträffar de siffror, som både herr Ström och herr Strand varit inne på här, kan jag inte yttra mig om dem. Jag skall i stället relatera ett kanske extremt men i alla fall konkret fall som nu är aktuellt inom Jönköpings stad. Det gäller uppförandet av en ladugård på stadens egendom Ekhagen. Entreprenadsuinman för denna ladugårdsbyggnad är 160,000 kronor, och dessutom skall byggmästaren få fritt virke, vilket är beräknat till ett värde av 20,000 kronor - huruvida det värdet är för högt, vågar jag inte fälla något omdöme om. Byggnaden drar alltså en sammanlagd kostnad av 180,000 kronor. Materialkostnaderna utgöra 87,000 kronor plus de 20,000 kronorna för virket, om man nu anser att den siffran är riktig, och arbetslönerna - ladugården är snart färdig - uppgå till 48,000 kronor. Till vissa ackordsarbetare vid bygget har utbetalats i timlön 6,731 kronor och dessutom ett överskott enligt mätning på 10,604 kronor. Dess-a uppgifter äro lämnade per telefon. Jag vet inte, om de -kunnat missuppfattas på något sätt, men jag hoppas att så inte har skett. Aven om missuppfattning skulle föreligga på någon punkt, är det faktiska slutresultatet av den beskaffenhet, att det visar att det är skäl att någonting göres på detta område. Arrendet för gården utgjorde före tillkomsten av denna moderna ladugård 6,000 kronor. Det höjes nu med 2,000 kronor på grund av de värden som nedlagts i ladugårdsbygget. Arrendet uppgår alltså till 8,000 kronor efter tillkomsten av den moderna ladugården. Vem som helst kan ju beräkna förräntningen och bedöma möjligheten att amortera den byggnadskostnaden. Det finns ingen möjlighet att förränta och amortera den, även om gården hade en enskild ägare. Det är naturligtvis sådana förhållanden som göra attman på lantbrukarhåll och landsbygdshåll söker få en rättelse till stånd härvidlag.
Skulle det dessutom vara möjligt att sänka materialpriserna, år det naturligtvis också en tacknämlig sak, och det bör göras allt vad göras kan för att detta skall kunna ske.
Jag har också erfarenhet på detta område, när det gäller egnahemsbebyggelsen, såsom ordförande i Jönköpings läns egnahemsnåmnd. I den proposition, som nu behandlas, föreligger också förslag angående nybyggnadsbidrag för egnahemsbebyggelsen. Kostnaderna för denna äro ju så stora att det visat sig snart sagt omöjligt att åstadkomma moderna, verkligt fullgoda bostäder vid egnahemsbebyggelse. Egnahemsnämnderna, egnahemsstyrelsen och statsmakterna, som bevilja medel, fordra givetvis att den egnahemsbebyggßlße S011! kommer till stånd utföres på ett rationellt sätt och att det uppför-es tidsenliga, bekväma. och i alla avseenden präktiga byggnader. Men om den principen skall tillämpas - vilket man också söker göra inte bara. i detta län, utan säkerligen även i hela landet - blir kostnadexr så stor att det är omöjligt att genomföra ett sådant program utan att subventionen genom nybyggnadsbidrag eller i an Första kammarens protokoll 191,2. Nr 20, i 3
