Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 37
Ang. åtgärder för L* J p. J "^^ främjandejn. m. (Forts) murar till en träbyggnad, där överskottetblev 295 94. - V1d uppläggning av åsar till eternittak, där jag kontrollerade tidsåtgången, visade det sig att dagsinkomsten var 30:- kr. per man. - Vid beslagnrng av rnkörsportar till en sädeslad-a, uppförd av tegel med murade anslag för portarna, åtgrck 4 arbetstimmar för 2 man = 8 tim. Portarna voro utförda som parportar av 50 >< 150 mm reglar, klädd med 25 mm bråder, storlek, höjd 3.3 m., bredd 3.6 m, som är en vanlig storlek för sådana portar. Kostnaden uppgick enligt prislistan till kronor 44: 10. - - - l överskotten för murare och mureriarbetare är skillnaden ej så .stor som för träarbetarna, men man frågar sig varför invändig väggputs i en stallbyggnad med trätak skall kosta, enligt tabell 8. 1 c), 69 öre pr kvm då invändig puts i ett bostadshus med putsade tak och väggar kostar blott 58 öre pr kvm, och då putsen i stallbyggnader i vanliga fall ej utföres med så stor noggrannhet, varför detta arbete ofta utföres av lärlingar, kan jag ej räkna ut varför detta arbete skall betalas med 11 öre mera pr kvm. - Likaledes är det märkvärdigt att ackordspriset för hantlangning till tegelmurning skall beräknas efter en minsta höjd av 6 m då många lantmannabyggnader såsom svinstallar har en höjd av endast 2 till 3 m. - Högaktningsfullt, Henry Högberg, byggmästare»
Jag har anfört det sagdafrämst till sjäjlvförva-r, då jag har råkat ut för den malören att cirkulera i pressen, och att i riksd-agsprotokollet av mig anförda uppgifter komma att stå fastnaglade, vilka icke äro med sanningen fullt överensstämmande. Jag beklagar detta djupt, men jag vill framhålla, att det berott på att jag -litade på min sagesman, vilket jag nu har svart på vitt på att jag icke bort. Men för säkerhets skull har jag försäkrat mig om rätten att nämna der-as namn både här i kammaren och ipressen.
Nu är det ytterligare en sak, som jag inte kan underlåta att här draga fram. Jag omnämnde i mitt anförande den 6 maj ett fall, som jag påstod vara sju år gammalt, ehuru det i själva verket efter vad jag nu fått veta var åtta år gammalt. Jag framhöll att fallet i någon mån belyste, hur man gick till väga, då städernas folk så att säga lade beslag på landsbygden. Jag kan inte garantera, att uttrycket är fullt riktigt och väl formulerat, men eftersom det står i protokollet, får det stå där, och jag har inte haft någon anledning att ångra, att jag begagnade det uttrycket. Uppdelningen av landsbygden i räjonger och zoner har medfört, att Ystad stad behärskar den kringligg-ande landsbygden inom fem kilometer. Vad betyder det? Det innebär att av min hemsooken, Bromma socken, hälften faller inom och hälften utom denna rä-jong. De som bo utanför ö-kilometersräjongen kunna få byggnadsarbeten utförda efter en timpennrng, som med 18 öre understiger den timpennning, som de som bo i den andra hälften av socknen få betala. Ar det någon människa, som kan förklara anledningen till en dylik uppdelning, vilken har vållat så mycken bitterhet och oro bland bygdens folk? l regel är det samma byggmästare, som bygger i den norra som i den södra delen av socknen med samma arbetare, och dessa vilja ha den högre timlönen, vare sig de arbeta i den ena eller den andra delen av socknen. Går man till grannsocknen - det är bara. en gärdesgård som skiljer socknarna åt - finner man, att där kan den lägre tariffen tillämpas. Men när den nyssnämnde byggmästaren haft byggen i denna socken, ha arbetarna velat tillämpa taxan för Ystad stad. Ett dylikt system kan jag inte förstå.
- När jag givit mig in i denna debatt, har det i främsta rummet berott på att Jag är ganska väl förtrogen med stämningarna bland småbrukarna. Herr Johan Persson, av vilken jag fått de mätningssiffror jag omnämnt har till 99 74 byggt åt småbrukare. Jag känner deras ekonomiska ställning och vet precis hur de lifandet ställt. Som representant för småbrukarna har jag ansett mig vain i min
u -a ratt att draga fram herr Perssons siffror- även om man inte gillar det
