Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. 37
Anslag till byggande av skogsvägar m. m. (Forts.) fem procent. Men även om vi anta, att så skulle bli förhållandet, skulle det ändå återstå ett belopp av 2,500 kronor att betala för varje skogsägare. Jag har även i det fallet, som jag nyss antydde, svårt att förstå att dessa skogsägare skulle kunna få ut av sin skogs-areal ett belopp, som skulle täcka deras kostnader för byggande av skogsvägen.
Jag anser därför, att det vore rimligt och rättvist att göra denna undantagsbestämmelse. Kungl. Maj:t skall ju i varje särskilt fall pröva bidragsbehovet. Jag tror inte det skulle vara någon risk att gå med på saken, ty detta anslag tillgodoser ju två olika ändamål. Dels är det avsett att främja skogsvården och dels, vilket kanske är det viktigaste, avser det att i nuvarande allvarliga försörjningsläge åstadkomma att nödigt bränsle tillvaratages även i mera avlägset belägna skogar, vilket ju är - om jag får använda uttrycket - en brännande fråga.
Om man inte kan öka statsbidraget på sätt som i motionerna föreslagits, till vilket vi i reservationen yrkat bifall, är jag rädd för att det ganska snart kom- mer att visa sig svårt att få fram erforderligt virke för bränsleän-damål från skogarna.
Då jag vet att en av motionärerna, och kanske även någon ytterligare, kommer att närmare utveckla skälen för motionen, skall jag inte längre, herr talman, uppehålla mig vid frågan, utan jag inskränker mig till att yrka bifall till den av mig m. fl. vid utlåtandet fogade reservationen.
Herr Granath: Herr talman! Både utskottet och reservanterna föreslå ett anslagsbelopp av 3,000,000 kronor. D-et är emellertid påtagligt, att därest man ökar högsta bidragsbeloppet från femtio till sjuttiofem procent, kommer ett bifall till reservationen att medföra att det bygges färre vägar än vad fallet skulle bli om utskottets förslag bifalles.
Enligt vad Skogsstyrelsen beräknar föreligga även med nu gällande bestämmelser ansökningar om bidrag till ett belopp, med förvaltningskostnaderna inräknade, av 4,500,000 kronor. Med hänsyn till de statsfinansiella förhållandena har dep.artementschefen emellertid inte ansett sig kunna föreslå mer än 3,000,000 kronor. Om man då i enlighet med motionerna ökar högsta bidragsbeloppet från femtio till sjuttiofem procent, är det, såsom jag sade i början av mitt anförande, klart att det ger till resultat färre vägar, än om man följer propositionen.
Jag ber med dessa ord, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Sundberg: Herr talman! Departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet anfört starkt vägande skäl för det anslag till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo varom nu är fråga. Jag tillåter mig att särskilt understryka den på-ssus i yttrandet, där det sägs, att det såväl ur skogliga synpunkter som med tanke på skogsindustriens framtida råvaruförsörjning är mindre välbetänkt att i större utsträckning utnyttja för industrien värdefullt virke såsom vedbränsle. I stället bör, säger departementschefen, ett ytterligare utbyggande av skogsvägiiätet eftersträvas för att göra
- Wlägset liggande Skog§områden tillgängliga för vedavverkning, varigenom
riskerna för överavverkning 1 de ur transportsynpunkt bättre belägna skogarna undvikas. ,
Denna tanke är riktig ur såväl den enskildes som ur nationalekono-misk synpunkt. Ett slöseri med våra värdefulla gagnvirkestillgångar genom att upphugga dessa i nuvarande läge till ved bör självfallet undvikas, då detta är möjligt genom att utbygga vägnätet till områden, där det finns vedbränslen som kunna tillgodogöras.
