50 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.) tror är deras avsikt, på detta sätt indirekt med statens hjälp kunna pressa ned arbetarnas löner. .
Om reservationen bifalles, är jag, såsom jag förut sagt, övertygad om att vi få vänta ganska länge innan byggnadsverksamheten med statligt stöd kommer i gång, framför allt om det förslag till avtal, som framlagts av arbetsgivareparten, skall ligga till grund för avtalsuppgörelsen. Om man skall invänta denna överenskommelse, kunna bostadsförhållandena i många av våra städer bli fullkomligt ohållbara. Detta gäller framför allt de orter, som på grund av industriens expansion redan haft det svårt under flera år.
Ytterligare »en sak bör i detta sammanhang framhållas. Reservanterna borde betänka vilka konsekvenser ett inställande av byggnadsverksamheten kommer att få för familjebildningen. Staten försöker på mångahanda sätt att uppmuntra denna, men en förutsättning för att människor skola kunna bilda familj är ju att det finns tillgång till bostäder, och då helst fullgoda sådana.
Jag skall, herr talman, uppehålla mig något vid frågan om lönerna, detta trots att jag sedan gammalt vet, att det är en tämligen hopplös uppgift att få folk att förstå under vilka svåra förhållanden byggnadsarbetarna i vanliga fall få arbeta. Man har fått kännedom om något fall med goda förtjänster, vilket ger folk anledning att tro, att byggnadsarbetarna äro ett särskilt privilegierat -släkte med väldiga inkomster. Man bryr sig inte om att ta reda på, huruvida inte de fall, som tid efter annan omnämnas, äro enstaka fall. Man är i stället beredd att tro vilka uppenbara överdrifter som helst, vilka även med, som jag tycker, en vi-ss framgång emellanåt serveras här i kammaren.
Det är väl knappast någon som ägnar en tanke åt byggnadsarbetarens anställningsförhållanden och de förhållanden, under vilka han får arbeta, att han kan skatta sig lycklig, om han kan skaffa sig ett arbete som räcker så lång tid som sex månader. Ofta, kanske flera gånger om året, får han göra den, som jag ser det, icke roliga vandringen från arbetsplats till arbetsplats för att kunna skaffa sig ibland några dagars, ibland några veckors och i bästa fall några månaders arbete. Det är därför naturligt att byggnadsarbetarna m-ed tillfredsställelse skulle hälsa en ordning, som gjorde det möjligt att utjämna säsongvariationerna. Jag är emellertid för min personliga del övertygad om att detta tal om att utjämna -säsongvariationerna mera hör till de fromma önskningarnas område, ty så länge vi äro hänvisade till privata initiativ. på hithörande område - och jag tror att vi knapp-ast inom överskådlig tid kunna räkna med någon annan ordning - vill nog byggherren själv uppföra sin byggnad vid den tidpunkt som för honom är den lämpligaste. Visserligen möter det numera inte några tekniska hinder för att uppföra byggnader även under den kalla årstiden, men det torde vara bevisat, att dessa byggnader dels bli dyrare och dels att det föreligger större -säkerhet för bättre utförande och bestånd, om byggnaden uppföres under en lämpligare årstid.
Jag skall icke förneka, herr talman, att byggnadsarbetarna vid vissa tillfällen kommit upp till förtjänster, som för oss icke kunna anses normala. Jag tycker emellertid inte, att de herrar i denna kammare, som ofta orera om byggnadsarbetarnas väldiga inkomster, egentligen ha någon större anledning att göra detta, därför att jag är övertygad om att de själva inte ett ögonblick skulle reflektera på att försöka leva vare sig under de villkor, varunder byggnadsarbetarna leva, eller på de inkomster byggnadsarbetarna ha.
Det gjordes inom utskottet gällande, att byggnadsarbetarnas ackordsöverskott varierade mellan två kronor och femtio öre och sju kronor och femtio öre i tinime-n, eller om det nu var den sammanlagda förtjänsten - det får jag lämna osagt. Att förtjänsterna voro kolossala, var man emellertid ense om. När det gäller att bedöma löneläget, bör man kunna anse de uppgifter som
