Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 53
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.) arbetet, utan måste vänta till dess det blir bättre tider. Det högsta förbättringsbidraget är 2,000 kronor. För att kunna få sitt bygge färdigt har då vederbörande fått komplettera detta bidrag med ett lån. I regel får han dock höja lånebeloppet för att kunna klara det hela. Om han således redan förut har skulder och denna skuldsumma nu lägges till, kan det bli omöjligt för honom att påbörja förbättringsarbetet, och han får lov att avsäga sig de förmåner han kan erhålla genom dessa statliga bidrag och lån.
Jag begär närmast ordet med anledning av herr Strands yttrande. Herr Strand inledde sitt anförande med att säga, att han kunde förstå jordbrukarnas svårigheter, och att det var kostsamt att få ekonomibyggnaderna uppförda på landsbygden. Han ansåg också, att värdena blevo överflyttade från jorden till byggnaderna. Ja, det förhåller sig på det sättet. I en debatt för någon tid sedan i denna kammare tillät jag mig yttra, att jag trodde, att staten inte var så hågad att överta den svenska jorden. Jag sade detta med tanke på hur det skulle vara om staten skulle taga sina resurser i anspråk och underhålla alla byggnader på den svenska landsbygden. Då bleve det säkerligen inga inkomster från jordbrulnen över, utan alltsammans komme att gå åt. Man kan därför säga, att det för närvarande inte finns något jordvärde. Om man skall försäkra en någorlunda uppbyggd gård, kommer försäkringsvärdet att bli betydligt högre än taxeringsvärdet och värdet av gården i sin helhet. Det kan ju inte var rimligt, att byggnadsvärdet på en egendom skall vara så pass högt, att det ligger över värdet både på jorden och byggnaderna tillsammans. Således finns det inte något jordvärde att tala om, när hela värdet ligger i byggnaderna.
Det har framhållits, att inte hela k-ostnadsstegringen belöper på arbetskostnader. Jag erkänner detta. Den belöper även på materialkostnader, men i dessa materialkostnader ligger det mycket stora arbetskostnader. Materialen har ju fördyrats på grund av att kostnaderna för framställning av densamma stegrats. Det är klart, att man även får taga hänsyn* till detta, när de gäller att lösa byggnadsfrågan. Men när vi allesamman ha en önskan att få byggnadåsfrågorna ordnade, så kan jag inte förstå, att man skall behöva vara så rädd för att göra ett sådant uttalande, som reservanterna här ha kommit med. När man gick med på det förra året, skulle man väl även i år kunna göra ett sådant uttalande, och man borde väl alla söka hjälpas åt för att få byggnadsfrågorna ordnade.
Det kan inte gå att bara framhålla, att det ligger endast 1/5 i arbetskostnader och *ls i materialkostnader. Då den en-a parten står på den linjen och den andra parten på den, kommer man ingen väg, ty då blir det faktiskt en avstanning.
Vad angår det, som herr von Heland yttrade i fråga om att byggnadsverksamheten i stor utsträckning skulle sättas i gång enbart i städerna, så bleve ju följden härav en- ännu större flykt från landsbygden av arbetskraft. Det ser man ju bevis på isynnerhet intill sådana städer, där det har blivit vissa förlåggni-ngar. Man måste ordna till -en stor byggnadsverksamhet för att taga emot dem, som komma och skola tjänstgöra vid dessa förläggningan Det blir ju inte endast byggmästare och byggnadsarbetare, utan även andra som komma att fran landsbygden strömma in tull städerna, och det gör, att det blir mycket stora svårigheter att få tillräckligt med folk på landsbygden.
Herr Torsten Ström framhöll i sitt anförande, att vi borde allesamman enigt 2å- med på detta förslag därför, att det var framlagt av samlingsregeringen. Darför skulle man inte gå-emot det. Jag förstår ej herr Ströms .uttalande i detta fall. År det så, att -vi reservanter önska ett uttalande i samma; riktning som forra året, sa böra vi väl ha frihet att gå. på den linje vi valt, utan att
