i Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.) ramför allt borde det väl vara angeläget att-bryta med denna bostadspraxis am förser bostäderna med alla tänkbara amerikanska bekvämligheter meii ör hemmen så opraktiska för familjer med barn, att det är verkligt solrgligt tt besöka sådana lägenheter. På den punkten skulle det också tarvas en underökning, och här kunde man för övrigt ifrågasätta, huruvida icke nybyggnadserksamheten i fortsättningen borde underkastas en likadan kontroll som staans offentliga byggen för närvarande äro underkastade genom en särskild ör detta ändamål tillsatt beredning, nämligen civila byggnadsberedningen ch för övrigt, om jag minnes rätt, en annanberedning för militära byggnaderl Denna statliga verksamhet i fråga om offentliga byggnader under ordförandekap av generaldirektör Wilhelm Björck har åstadkommit mycket väsent.ga nedskärningar i kostnaderna för offentliga byggen, utmönstrat onyttiga aker, som kunnat undvaras, och sparat mycket pengar för statsverket. Det innes ingen motsvarighet härtill när det gäller de bostadshus, om vilka jag u talar. Aven om jag förstår, att man beträffande ett bostadshus icke kan lanera liknande inskränkningar, som äro möjliga i fråga om ett offentligt ygge med stora salar och hallar och andra anordningar, så finnes det dock fantligt mycket att göra för att förenkla bostäderna och samtidigt förbättra em, särskilt för de barnrika familjerna. Även på detta område förmärker man
- ke för närvarande något större intresse.
Gård man sedan till materialpriserna, så är det ju en till stor del av kriget ramkallad prisstegring, som här gör sig gällande, och här måste man erkänna tt man står inför fakta, som statsmakterna ha mycket svårt att komma ifrån. [en det är för första gången under de gångna åren, som jag nu i viss mån intämmer med herr Linderot, när han erinrar om att den priskontroll, som utövas ver materialpriserna här i landet, icke är tillräckligt effektiv. Jag tror ganska estämt, att ytterligare reduktioner i fråga om materialkostnaderna skulle kuna ernås, om denna priskontroll verkligen effektiviserades, och om produktioen och försäljningen av byggnadsmaterial organiserades efter nu rådande särkilda förhållanden på ett bättre sätt.
Sedan ha byggnadsarbetarnas löner spelat huvudrollen i denna debatt, och ag vågar såsom icke sakkunnig i alla dessa detaljer icke fälla något bestämt mclöme. Men det är väl ändå så, att byggnadsverksamheten i sin helhet icke r väl organiserad. Många och stora utredningsvolymer föreligga, men intet äsentligt resultat har nåtts. Här ha byggmästare och arbetare samverkat till n utveckling, vilken icke varit i allo lycklig. Jag kan visserligen icke bedöma .essa frågor lika bra som herr Sven Larsson i Varberg, som ju är fackman på mrådet, men jag har fått höra från många håll under de gångna åren, att det äsongarbete, som förekommer inom byggnadsindustrien, icke är lyckligt och ventuellt skulle kunna ersättas med byggnadsarbeten året runt och med årsöner för dessa- arbetare. I förbigående sagt vill jag erinra om, att det finnes å saker, som ur familjesynpunkt och befolkningssynpunkt äro så förkastliga om säsongarbete, där arbetarna under en viss tid av året förtjäna förhållandeis mycket och under en annan del av året ingenting, med påföljd, att de ej para tillräckligt för den del av året, då de äro arbetslösa. J ag tror, att mycket kulle kunna göras på detta område utan att man därmed beskar byggnadsarbearnas sammanlagda årsinkomster, vilka efter allt att döma icke förefalla att ara synnerligen höga. Aven denna fråga om en omläggning avbyggnadsindutrien och byggnadsarbetet i annan riktning än den, som de privata byggmäsarna för sin personliga del finna förmånligast, har icke blivit tillräckligt unlersökt i alla de utredningar, som föreligga, och i varje fall har den ej beakats i den föreliggande kungl. propositionen. o - -
Så kommer byggmästarnas krav på att, sedan de byggt ett hus, fa sin fore
