Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/414

Den här sidan har inte korrekturlästs

3 Nr 20. Onsdagen den 27 maj 1942.

Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts)

Jag har, herr-talm-an, endast velat göra dessa randanmärkningar. Mot utkottets förslag i övrigt har jag ingen erinran att göra utan yrkar bifall till etsamma.

Herr Wolilin: Herr talman! Herr statsrådets replik endast bekräftade min örmodan, att man icke från hans sida har att vänta något verkligt krafttag i ostadsfrågan.

Sedan jag erinrat om tomtspekulationens utveckling i våra större städer ch särskilt i Stockholm, sköt herr statsrådet denna fråga tillbaka till en ängen tid och ansåg, att den icke hade någon aktualitet i denna stund. Ja, m man har den uppfattningen, då ha vi så diametralt olika åsikter.om hur ian skall handla i ett givet ögonblick, att det knappast lönar sig att diskuara. Jag har exempel på fastighetsförsäljningar och spekulativa sådana ända a under den rådande kristiden av den natur, att allas sociala rättskänsla orde resa sig mot sådana ekonomiska transaktioner. I fråga om byggnadsidustriens rationalisering, som ju alla måste anse vara ett av våra största -roblem, fick jag intet som helst svar. Beträffande byggnadernas alltför ixuösa och mindre praktiska beskaffenhet fick jag veta, att badrum borde innas i en familjs hem. Den uppfattningen har även jag, men det var helt ndra detaljer i fråga om inredningen i barnrikehus och andra, på vilka jag aturligtvis syftade. Att lägenheterna i barnrikehusen äro för små är även iin uppfattning. De äro så små och opraktiska, att det är alldeles oerhört att ådana lägenheter ha fått byggas. Och vad är anledningen? Naturligtvis den tt fastighetsägarna mäste taga ut så stora hyresinkomster som möjligt av us, som på grund av den rad av förhållanden, jag berörde i mitt anförande, »livit onaturligt uppskruvade i fråga om sitt produktionsvärde och sitt hanelsvärde. Att materialprisen icke ha stigit på samma sätt som kommerskolagii grosshandelsindex torde vara alldeles klart, eftersom denna index omattar en lång rad importvaror, som på grund av kända utrikespolitiska för.ållanden undergått en oerhörd stegring i pris. Men järn, trä och cement, som ro huvudvaror för byggnadsindustrien, finnas inom vårt eget land, och jämörelsen med den index, som nämndes, är därför fullkomligt missvisande.

Herr statsrådet Möller ansåg, att han hade återfört diskussionen till jor.en genom sitt inlägg i frågan. Om man med "jorden" menar det plan, på ilket byggnadsfrågan för närvarande diskuteras i våra offentliga församingar med den knivkastning om ackordslönerna inom byggnadsindustrien i täder och på landsbygd, som upptar nio tiondelar av debatten, så har nog Lerr Möller med sitt anförande återfört debatten »till jorden». Men jag gjorde tt inlägg, som gick långt utöver dessa stridsfrågor för ögonblicket, som hade n långt vidare syftning och som bottnade i en gammal oförytterlig känsla .v att tiotusentals för att icke säga hundratusentals fattiga familjer i detta and, och även familjer inom den så kallade ekonomiska medelklassen, dagigen plågas av de höga hyrorna på ett sätt, som herrarna i allmänhet icke La en rätt uppfattning om. Jag har besökt sådana familjer - under de sista io åren har jag försökt att även se mig litet omkring, vilket jag icke gjorde »å den tid jag var professor i Uppsala. Vad jag sett under dessa besök har ärt mig åtskilligt. Bl. a. har jag lärt mig, att så som hyreskostnaderna för närvarande äro gestaltade här i landet och närmast i huvudstaden, vore-det en nationell uppgift för alla goda krafter att åstadkomma en ra-clikaländrmg till let bättre. Men denna radikala ändring till det bättre tror -jag- icke uppnas genom det subventionssystem på basis av nu rådande organisation av byggiadsindustrien, som propositionen innehåller.