Onsdagen den 27 maj 1942. Nr 20. 61
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts.)
Herr von Heland: Herr talman! Herr Strand var inte belåten med mitt svar. I slutet av mitt sista anförande fanns det också en del frågor, men jag skall inte vara lika missbelåten med det svar, som herr Strand gav, även om han inte svarade på mer än en enda av dessa frågor. Ty svaret på den frågan tillfredsställde mig. Herr Strand höll nämligen med om att förhållandena på byggnadsmarknaden icke voro bra, utan tvärtom voro på detta område missförhållanden rådande. Han framhöll emellertid att man framför allt skulle göra attacker mot materielpriserna. Jag är fullständigt av samma uppfattning, herr Strand. Det förvånar mig endast att inte herr Strand då yrkat bifall till reservationen, bara med den ändringen, att man tog bort orden "ackordspriser och». Då borde reservationen tillfredsställa just herr Strand, som anser att förhållandena äro miserabla, ty då skulle alltså det kravet uppstäollas, att »förekommande olägenheter i fråga om byggnadskostnadernas höjd sa langt som möjligt bliva undanröjda». Om jag sålunda uppfattat herr Strands svar på min fråga riktigt, kanske jag kan hoppas att herr Strand vid slutet av debatten kommer att göra ett sådant yrkande. Och jag tror till och med att det skulle kunna samla majoritet här i kammaren.
Då det i debatten flera gånger anförts, att man framför allt skall angripa materielpriserna, förvånar det mig också en smula, att inte någon represen- tant för industriarbetarnas fackförbund inom byggnadsindustrien uppmärksammat detta. Ty det skulle dock kunna innebära, att man även ville göra en attack mot industriarbetarnas löner. Detta borde väl, tycker jag, genast medföra en opposition mot tanken att på det sättet sänka materielpriserna. Men jag skulle dessutom vilja tillägga, att handeln med byggnadsmateriel också kunde tåla vid en granskning. Jag tror nog att priserna gå en hel del i höjden alldeles i onödan genom gross- och detaljhandeln med byggnadsmateriel.
Emellertid ville herr Strand ha ett mera bestämt svar från mig, ehuru jag tycker att jag redan givit ett tillräckligt bestämt svar. Herr Strand anförde att slutet på det hela nog i alla fall kommer att bli, att man får bekväma sig att betala de löner, som ett blivande avtal kommer att fastställa. Jag vet mte om man tror, att jordbrukarna äro några slags trollerikonstnärer. Om deras inkomster inte räcka till för att under nuvarande förhållanden bygga eller reparera hus, hur skola de då, herr Strand, kunna betala de priser för reparationer och byggnadsarbeten, som avtalet fastställer? Jag hoppas att herr Strand får ett tillräckligt tydligt svar på sin fråga, om jag tillägger att statsmakterna nu fastställa bestämda priser på alla jordbrukarnas produk: ter.- -Vi äro fullständigt i statsmakternas våld, när det gäller våra inkomstmöjligheter. Men herrarna best-rida att man kan få gå tillväga på samma sätt, när det gäller byggnadskostnaderna - det vore något alldeles hemskt Men, mina herrar, slopa normalpriserna på jordbrukets produkter och släpp lös handeln! Jag skall lova herrarna att det då skall bli mycket lätt för jordbrukarna att sätta i gång med att reparera sina byggnader och att uppföra nya. hus, ty nu finns det möjlighet att få bra priser för jordbrukets produkter. Jag säger inte att detta är önskvärt, men jag tar det som ett exempel Ja kan alltså inte ge något annat svar till herr Strand än att jag tycker atï man skall behandla alla samhällsgrupper lika. Om man fastställer risierna föl jordbrukets produkter, måste man väl fastställa sådana riser aiptt ord äricltkarna kunna betala vad det kostar att bygga och reparlåra, öch dårest
e a inte bl1r-mojl1gt på något annat sätt, får väl staten fastställa även dessa senare pnser.
f gb-E hoppb-S att jag därmed har givit ett nog tydligt svar på herr Strands
r ga. Jag håller fullkomligt med dem som göra gällande, att byggnadsarbetarna
