Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 25
Ang. statens järnvägars personalförteckning m. m. (Forts) detta sätt riktar Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på detta område, förväntar jag att resultat skall vinnas.
Det kan inte vara förenat med rättvisa och billighet, att i tjänst-eförteck- ningen för postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk m. fl. verk man kunnat medge, att kontoristerna även placeras i lönegraden A 9, men detta .ej fått gälla förjärnvägens kontorister. Då man sysslat med dessa saker, står man frågande, varför så sker. Denna tjänstemannagrupps arbetsuppgifter äro numera mera kvalificerade än vad tidigare varit fallet. När de manliga kontoristbefattningarna år 1885 inrättades vid statens järnvägar, avsågs, att befattningshavarna skulle ersätta stationsskrivare och kontorsskrivare i det arbete, som ditintills handhafts av dessa, vartill arbetskraft med stationsskrivares och kontorsskrivares teoretiska utbildning icke erfordrades. Kontoristernas löner sattes därvid så, att deras slutlön motsvarade stationsskrivares och kontorsskrivares begynnelselön. Så blev även fallet vid löneregleringarna 1897 och 1907, då emellertid kontoristernas slutlön översteg begynnelselönen för stations- och kontorsskrivaregruppen. Det var först i 1919 års reglemente som kontoristerna placerades så lågt som i lönegraden A 8. För att visa hur pass lågt denna tjänstemannagrupp är placerad, kan jag som en jämförelse och inom parentes bara erinra kammarens ledamöter om, att riksdagen, då den för något år sedan reglerade lärarlönerna, fastställde småskollärarinnornas inplacering i lönegraden A 9. .
Tidigare, då det fanns stationsskrivarebefattningar i betydligt större antal än nu, hade kontoristerna huvudsakligen enklare expeditionsarbete på sin lott. Numera har omläggningen av expeditionstjänsten lagt på kontoristerna andra och betydligt ansvarsfullare åligganden. Säkerhets- och kassatjänsten motiverar, såsom reservanten nyss anfört, var för sig en betydligt bättre lönegradsplacering än vad-statsutskottet här har föreslagit. Dessa kontorister skola även vara kompetenta att sköta poststation och äga kännedom om telegraf- och tullförordningar, men ställas dock i lägre tjänstegrupp än motsvarande befattningshavare vid dessa verk. Aven för kontoristerna å styrelsens byråer och kontor samt å verkstäder och förråd ha arbetsuppgifterna numera högre valör än tidigare. Visserligen ha dessa förhållanden vunnit beaktande och erkännande i flera offentliga utredningar, men därmed har det stannat.
J ag har i min motion erinrat om vad statsutskottet år 1919 yttrat beträffande dessa frågor, och jag skall inte upprepa det här. Nu har som sagt utskottet godkänt Kungl. Maj:ts förslag, och jag hoppas liksom reservanten, att Kungl. Maj:t skall finna möjligheter att framkomma med något förslag att lösa denna fråga även för nyssnämnda befattningshavaregrupp.
Utskottet har även godkänt Kungl. Maj:ts förslag om införande av stationsmästarna i lönegraden A 14. Som skäl därför har anförts den relativt stora skillnad i lönegradsplacering, som förefinnes mellan stationsmästare av klass 5 och klass 6, samt att några få poängs skillnad i klassificeringshänseende mellan två. så tämligen likvärdiga trafikbefattningar kan för befattningshavaren medföra ganska betydande verkningar i lönehänseende. Det var därför tjänsteförteckningssakkunniga funno bärande skäl föreligga för en mellangrad, A 14, mellan nuvarande stationsmästarebefattning av klass 5 och 6. I min motion har jag framhållit, att det är ägnat att medföra fördelar vid klassificeringen men att det ej bör ske på bekostnad av antalet stationsmästare i lönegraden A 16. Kungl. järnvägsstyrelsen har med anledning av tjänsteförtecknjngssakkunnigas förslag avstyrkt införandet av stationsmästarebefattningeli i löne- graden A 14. Då det dock nu beslutas, måste det sägas ifrån -att försämring genom medflyttning av ö-klass-stationer ej vidtages. Men om riksdagen nu på statsutskottets förslag beslutar detta införande, kan det ju föreligga lika stor
