Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 27
Ang. statens järnvägar-s personalförteckning m. m. (Forts.) och det kan ju, som här tidigare påpekats, också sägas om en hel del andra av de i motionerna nämnda befattningshavarna - det bör vara Kungl. Maj:t angeläget att utan dröjsmål pröva och för riksdagen framlägga förslag till lönegradsplacering för ifrågavarande befattningshavare vid statens Järnvägar.
Då statsutskottet intagit en synnerligen välvillig och förstående ståndpunkt beträffande de i motionen framförda Synpunkterna, har jag, herr talman, inget som helst yrkande att framställa.
Herr Lindström: Herr talman! Även jag är motionär i detta ärende. Jag kan inte säga att jag är speciellt sakkunnig i dylika frågor, men när jag i alla fall har väckt en motion, som rör dessa områden, har jag gjort det därför att jag har blivit övertygad om att maskinbefälet på tågfärjorna i relation till det övriga befäletb har en stfällning som inte riktigt motsvarar maskinbefälets stora ansvar och ar etsuppgi ter.
Tidigare har det härutinnan rått en helt annan relation, och motionen syftar nu närmast på att i huvudsak söka återställa de relationer, som gällde före år 1904 mellan befälhavare, övermaskinist och förste styrman.
Jag vil-l också fästa uppmärksamheten på att inom handelsflottan relationen mellan däcksbefäl och maskinbefäl är en annan än den som gäller vid dessa tågfärjor, nämligen så att relationen i handelsflottan är mera till maskinbefälets förmån.
Nu säger statsutskottet, vars fjärde avdelning synbarligen har blivit tjusad av däcksbefälets förespråkare, att vis-sa skäl tala för en avvikelse ifrån förhållandena i handelsflottan beträffande förste styrmans tjänstegrad i förhållande till övermaskinists på statsbanefärjorna, detta bland annat på den grund att färjtrafiken är av säregen natur med fart över en bestämd, tämligen kort sträcka och med täta återkomster till hemorten, varför övermaskinisterna där komma i en förmånligare ställning än likvärdiga yrkesmän, som »utöva sitt arbete på mera avlägsna farvatten", särskilt genom att de ha tillgång till »fackkunnig vägledning och hjälp inom det egna verkets organisation», vilket dessa långfarare inte i samma mån kunna ha.
Men vad statsutskottet där säger om maskinbefälet eller rättare sagt om övermaskinisterna det synes icke statsutskottet vara förhanden, då det gäller en förste styrmans tjänsteuppgifter i jämförelse med motsvarande befattningshcavares inom handelsflottan, utan utskottet lägger särskild tonvikt på att på tagfärjorna förste styrmännens arbete till övervägande del består i att de ïjïlaltàrâšairrdrgt utova befäl på färjorna under de turer, då befälhavaren är
Ja, mot hela detta resonemang kan överhuvud taget anmärkas att samtligt däcksbefäl har lika stor förmån av de korta turerna i ännu högre grad än maskinbefälet, vilket bland annat framgår av en skrivelse från kommerskollegium till järnvägsstyrelsen den 22 januari 1941. Det skulle vara frestande att läsa- UPP .en Dassus ur denna skrivelse, men jag skall bara fästa uppmärksamheten på en enda punkt i densamma, vilken gäller förste styrmans kompetens att vid befälhavares ledighet föra fartyget. Kommerskollegium stryker under att denna ställning som befälhavare får förste styrman just därför att för däcksbefälet uppgiften att föra tågfärjan är av en sådan natur att den kan klaras med formellt lägre kompetens. Men när det å andra sidan äller maskinbefälet så kräves en fullkomlig kompetens både av övermaskingist och andre liflišnïålïitškltlšrlsammadövelrrirasclšinisšbrev som i handelsflottan f-ör- att får ett sjökaptensbrev, sdiif glålldf i liataidelšsxflotttmåiie. styrman på en tagifarla lnte
Det skulle vara en hel del ytterligare att säga om detta. Jag tror emellertid
