3 .Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägväseøidets förstatligande. (Forts) ostnaderna för vägväsendets administration efter ett förstatligande komma tt avsevärt överstiga de nuvarande. Reservianterna äro inte heller övertygade m att ett förstatligande skull-e medföra ett bättre utnyttjande av anslagen n den nuvarande organisationen medger. De sakkunniga - det har också pprep-ats i propositionen - ha gjort en jämförelse med statens järnvägar. fen att Jämföra ett statens affärsdrivande verk med den allmänna väghållingen på landet är omöjligt, ty användandet av anslag till statens järnvägar ægleras av förhållandet mellan dess inkomster och utgifter. Man vinner tack ara jämförelsen mellan inkomster och utgifter en klar belysning av frågan, m driften -anordnats ekonomiskt eller icke. Väghållningen på landet är däreiot enbart en fråga om utgifter.
Av de sakkunnigas betänkande framgår, att det centrala verket bland anat skall utbyggas med en överdirektörstjänst och nya byråer. För lokalföraltningen skall landet in-delas i distrikt. De sakkunniga hade föreslagit 12 istrikt, men departementschefen har i det av-s-eendet förbättrat förslaget geom att föreslå inrättandet av ett distrikt för varje län. Den helt nya distriktsrganisation, som skall uppbyggas,-måste bli mycket dyrbar. All erfarenhet ar givit vid handen, att när uppgifter övertagas av statsverket, inträd-er en llt större kostnadsökning. Det har inom utskottet lämnats sådana upplysingar, att man kan befara, att vid uppbyggandet av den nya organisationen rist kommer att råda på för de nya uppgifterna praktiskt-tekniskt kvalificerae krafter. Efter vad som upplysts har detta även för de sakkunniga utgjortett isst bekymmer. Men när man pekar på detta förhållande, tröstas man med, tt även om det inte finns kompetenta personer nu, skulle man kunna skaffa idana och öka kompetensen genom:att höj-a lönerna. Men det är juuppenbart, tt det är detsamma som en kostnadsökning.
Det är ganska märkligt, att propositionen inte närmare berör kostnaderna år den nya organisationen. Det är naturligt, att utskottet då int-e heller har unnat göra det. I propositionen framlägges ingen personal-stat, och det föregger överhuvud taget inte någon-utredning, som kunnat giva utskottet möjghet att bedöma de ekonomiska konsekvenserna i det avseendet. Man fattar åledes ett principbeslut så att säga i blindo. Jag har för mitt eget bedömande kaffat en del upplysningar, och jag har här från en länsstyrelse - för undikande av missförstånd ber jag att få säga, att det inte är länsstyrelsen idet in, varifrån jag själv är - en uppgift om behovet av befattningshavare i det istriktet, och den uppgiften visar att de beräkningar, som de sakkunniga jort, inte hålla streck. Det behövs mera folk och högre lokalhyror, och en.gt den uppgift jag har skulle kostnaderna flerdubblas i det länet. Slår man Lllsammans motsvarande siffror för samtliga distrikt, förstår man, att betyande kostnadsökningar äro att vänta. - -
Jag frågar: Är det nödvändigt eller rimligt, att i denna kristid med n anhopning av nya uppgifter och därmed följande utgifter fönstatsverket enomföra en reform med så starkt ökad ansvällning av de- statliga uppgifarna och därmed förenade kostnader? N ödvändigt kan det inte vara, då -en- .gt departenientschefens uttalande i propositionen den nuvarande organisationen i stort sett väl fyllt sin uppgift och då den därtill är ny - jag erinrade yss oni att den infördes den 1 januari 1937. En fullständigare utredning 1 ostnadsfrågan och olika alternativ till frågans lösande hade, synes det mig, arit absolut nödvändiga. När man bedömer detta problems ekonomilska sid-a, för man observera, att på intet annat område av statlig verksamhet finnes ågon motsvarighet till vad man nu skall genomföra på detta område. Vagäsendet omispänner hela landet. I dess mest avlägsna delar skola saiedes, om »eslutet går igenom, hädanefter statliga befattningshavare vara verksamma,