Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. -17
Anslag till byggande av skogsrvägai m. m. (Forts) när man nu skulle införa bidrag till en ny vägtyp. Men, herr talman, mina herrar, det har ju gått några år sedan dess. Många sådana här vägföretag äro planlagda, och under denna tid har man vunnit en hel del erfarenheter. Det är dessa, som ha gjort, att motionerna väckts, och jag föreställer mig, att de också ha föresvävat reservanterna, när de yrkat på att bidragsprocenten skall kunna höjas ända upp till 75 procent.
Om riksdagen skulle vilja gå med på reservanternas förslag liär, förutsätter jag givetvis, att behovsprövningen skull-e bli mycket samvetsgrann och att den högsta bidragsprocenten skulle tillämpas för enskilda skogsägare, endast i de fall där ett vägföretag annars icke komme till stånd.
Jag skall till sist bara understryka vad jag sagt, att vill man, att detta vägnät skall utvecklas, så att vi skola kunna tillgodogöra oss vad som finns i de norrländska skogarna, har man ingen annan linje att följa än att höja bidragsprocenten. Gör man inte detta, kommer det alltjämt att finnas stora områden, som äro fullständigt oåtkomliga för de ekonomiskt mindre bärkraftiga enskilda Skogsägarna, och under sådana förhållanden tvekar jag inte att rösta för reservationen, till vilken jag, herr talman, ber att få yrka bifall.
Herr Sundberg: Herr talman! Jag har begärt ordet närmast med anledning av herr Engbergs yttrande, att bestämmelserna äro sådana att ett bidrag på 25 procent skulle utgå till Skogsägarna under alla förhållanden. Det är inte så. I de direktiv, som äro utfärdade från skogsstyrel-sen, gäller som första regel. att statsbidrag ej må utgå till vägföretag, som kunna förvänta-s komma till utförande även utan bidrag, d. v. s. om en väg ekonomiskt lönar sig så väl, att den betalar sig på mycket kort tid. Skogsvårdsstyrelsen bör alltså icke här lämna något bidrag alls till skogsägaren, om den följer de direktiv, som äro givna.
Herr Engberg återkom till sin argumentering om bönderna och bolagen, men jag upprepar, att han glömmer syftet med detta anslag. Det är ju till för att i nuvarande läge försöka få fram så mycket vedbränsle som möjligt. Kunna. vi alltså få fram mera ved ur en hemman-sägare-s- skog än ur ett bolags, skall vägen på hemman-sägarens skog byggas först. Ar förhållandet det motsatta, skall bolagets vägbygge gå före.
- Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet nämnde, att han ingenting hört om några missförhållanden eller klagomål med avseende på den glidande skalan, och det är mycket förklarligt, helt enkelt av den anledningen, att bönderna ute i landet inte mera allmänt känna till saken. Hemmansägaren Andersson som fått 40 procent i bidrag vet ännu inte om, att hans granne hemmansägare Pettersson fått 50. Bestämmel-serna i åsyftade avseende ha ju först på senare tid förts ut i den praktiska tillämpningen. Men när saken blir Flere» allmänt bekant, befarar jag att alla komma att låta höra av sig, som inte fått den högsta bidragsproc-enten.
- Fortfarande tror jag därför,-att -det fasta anslaget är det enda riktiga, men satt det garna högre i en kristid som denna och sänk det, när normala förhållanden åter inträda!
Herr Engberg: Jag råkar just ha i min hand den framställning, som Västernorrlands lansstyorelse gjorde i fråga om skogsvägarna. Den hemställde, att gfllïfflbeledpet matte höjes 0011 regelmässigt. bli 50 procent i stället för 25. Det aor den standpuønkt, som länsstyrelsen i Västernorrlands län företrätt i denna fråga. Denna ståndpunkt fixerades efter en konferens, där statssekreteraren 1 jordbruksdepartementet var närvarande. -Vi anhöllo alltså, att bidraget regelmässigt matte bli 50 procent, och vi motiverade det med att vi ansågo detta
