52 Nr 21. Onsdagen den 3 juni 1942 f. m.
Ang. vägrväsendets förstatligande. (Forts) punkt genom att betona, att indragning av allmän väg skall ske endast, då fråga därom uppkommer i sammanhang med omläggning av väg, och i sådana fall, då en indragning kan .ske utan olägenhet. i
Jag har för min »del den alldeles bestämda känslan, att de farhågor, som de sakkunnigas uttalande väckt hos den föregående ärade talaren och möjligen hos många med honom, icke böra vara av den natur, att de kunna föranleda oro för framtiden.
Utskottet har även funnit angeläget att beträffande de lokala synpunkternas möjlighet att göra sig gällande understryka och kanske ytterligare i någon mån utvidga departementschefens uppfattning. Utskottet har därvid accepterat Kungl. Maj:ts försl-ag om en med länen sammanfallande distriktsindelning och likaså framhållandet -av länsstyrelsernas alltjämt betydande möjligheter att påverka vägärendenas behandling inom sina län. Utskottet föreslår ett förtydligande i avsikt att trygga en reguljär handläggning av dessa ärenden.
l fråga om de lokala nämnderna har utskottet hänvisat till vissa möjligheter att öka deras upgifter och befogenheter. Reservanterna anse de föreslagna lokala vägnämnderna betyd-elselösa, bl. a. därför att de inte komma att erhålla tillräcklig insikt i vägförvaltning och vägekonomi för att kunna effektivt bidraga till frågornas riktiga lösning. Det förefaller mig, som om detta dock är en något för tidigt uttalad dom. Det är ju inte otänkbart -att till ledamöter i vägnämnderna välja nuvarande vägstyrelseledamöter, och om de i sin innehavande egenskap ha tillräckliga insikter i dessa viktiga ting, så lära de väl inte bli mindre sedan. J-ag bestrider inte, att deras inflytande i vissa avseenden kommer att bli mindre än de nuvarande vägstyrelsernas, men deras insikt i vägärendenas behandling och vägekonomi lär väl inte försvagas genom att de komma att intaga en annan ställning.
t bör för övrigt observeras, att då reservanterna som ett skäl för sin avvisande hållning erinra om den kritik, som kommit de sakkunnigas förslag till del, så förbise reservanterna - med eller utan avsikt - att det förslag, som här ligger före, inte är sakkunnigförslaget, utan något helt annat.
En betydande och på sina håll kanske avgörande ändring har inträffat därigenom, att departementschefen föreslår - vilket utskottet tillstyrker - att distrikten skola sammanfalla med länen. Därigenom skapas möjlighet för länsstyrelserna att få en helt annan ställning i vägorganisationen än vad de sakkunniga förutsatt och därmed också betydligt större möjligheter att tillgodose de lokala Synpunkterna vid vägärendenas behandling. Denna förändring i länsstyrelsernas ställning i vägorganisationen i förhållande till sakkunnigförslaget är en av de detaljer i förslaget, som enligt mitt förmenande är av mycket stor vikt. Jag kan givetvis inte uttala någon bestämd mening härom, men nog har jag på känn, herr talman, att kritiken inte skulle blivit lika enhällig, om det gällt detta förslag, som när det gällde sakkunnigförslaget, i varje fall inte från alla de håll, som nu åberopas.
Jag bör kanske även redovisa den ändring, som utskottet föreslagit beträffande sammansättningen av länsvägnämnderna och riksvägnämnden. Utskottet föreslår i anledning av i båda kamrarna väckta motioner, att skogsbruket skall såväl i länsvägnämnderna som i riksvägnämnden bli representerat på ett tillfredsställande sätt.
Den föregående ärade talaren ägnade även mycket stor uppmärksamhet åt frågan om huruvida en statlig vägorganisation skulle bli dyrare än den nuvarande. Utskottet har icke kunnat bilda sig någon säker uppfattning om denna sak, eftersom förslag till personalorganisation icke föreligger. Men reservanterna ha lika litet haft någon» möjlighet att bilda sig en säker uppfattning därom. .Vad man här diskuterar är således någonting, som man så att