Onsdagen den 3 juni 1942 f. m. Nr 21. 59
Ang. vägväsendets iörstatligande. (Forts.)
Danmark, för att ta ett exempel, har ju varit ett föregångsland i fråga om vägväsendet, särskilt vid underhållet men även byggandet. Men där har man inte sådan brådska som man nu tycks ha i Sverige, utan där har man under de senaste dagarna fått höra uttalas från mycket framstående håll, att det sämsta alternativ, som Danmark kunde tänka sig, vore ett fullständigt förstatligande av vägväsen et.
Vad är det då, som är så felaktigt i det nuvarande systemet? Ja, den frågan. har ju diskuterats i dag och så många gånger tidigare, att det kan synas nästan löjligt att framkasta den. Tro herrarna här i allmänhet, att vägstyrelser och vägstämmor verkligen ha misskött sig så, som man på sina håll påstår? Jag tror, att inga, som äro från landsbygden, om de vilja vara verkligt uppriktiga, kunna påstå, att någon egentlig misskötsel har förekommit, Har man slösat med vägmedel, som det ibland har påståtts? Ja, det kan naturligtvis ha förekommit fall, då sådant skett, men det har ju rättats till, och jag tror, att man med absolut bestämdhet kan säga, att den, som lever om några år och då får bedöma det statliga vägväsendet, om det kommer till stånd, då skall finna, att ett statligt vägväsen är mindre försiktigt med v-ägmedlen än vad det gamla systemet varit. Det påståendet har utslungats - jag tror också, att det står i utskotts-betänkandet - att det naturligtvis blir lättare att se efter, att verklig sparsamhet iakttas, sedan man fått det hela förstatligat. Detta är ett påstående, som om det kom i annat sammanhang skulle förvåna det svenska folket ganska mycket. Man tror, att därför att ett företag eller en organisation blir -förstatligad, kommer man att få se den märkvärdigaste sparsamhet. Jag kan inte förstå, att detta påstående har stöd i tidigare erfarenheter.
Det har brukat framkastas, och det har naturligtvis kommit fram även i dag, att de nuvarande vägstyrelserna inte förstå sig på att använda de tekniska hjälpmedlen och inte arbeta med den snabbhet, som blir möjlig, när förstatligandet är färdigt. Det har till och med sagts av den ärade utskottsordföranden, att det nuvarande systemet är ett utanverk, som hindrar utvecklingen - om jag uppfattade honom rätt - beträffande användningen bland annat av de.tekniska hjälpmedlen. Herr statsrådet Rosander har här sagt vad som även yttrats på många andra ställen, att man har större möjlighet att vid ett förstatligat vägväsende flytta omkring maskiner och annat för att få dem väl utnyttjade. Detta är ett påstående, som i allra högsta grad förvånar varje aktiv vägman. Man vet ju så väl, att de stora tunga maskinerna inte gå att flytta annat än- in-om ett jämförelsevis litet område, och jag vågar bestämt den profetian, att när enbart teknikerna en gång skola ta hand om vägväsendet, komma vi inte att få se .så stora förflyttningar av de tyngre maskinerna. Jag ber att få tillägga, att ingenting hindrar, att man redan med nuvarande system flyttar maskiner från ett distrikt till ett annat. Jag vet för övrigt, att det redan har skett i många fall på kortare avstånd. Det behövdes bara en mycket enkel förordning, som medgåve, att vägingenjörerna finge tillse, att maskinerna bleve flyttade 1 den mån det vore behövligt.
Sedan har man sagt vid kritiken av det nuvarande systemet, att vägdistriktens storlek förhincdrar användande -av-d-e tekniska hjälpmedlen på ett riktigt satt, och jag förstar, att utskottsmajoriteten också har fallit för den uppfattningen. Det var emellertid inte så många år sedan man omreglerade vägdistriktensnstorlek för att fa just den storlek, som skulle passa bäst för maskinerna-s användning. Detta skedde medostatlig medverkan. Nu säger man, att distrikten aøro for sma, sedan detta bara fatt verka några år. Samtidigt vill jag inte underlata att framhålla, att 1 det förslag, som de sakkunniga komma med och som Jag förmodar det är meningen v-i skola få se i någon blivande förordning, tänker man sig, att vägmästardistrikten skola bringas ned till 25 å 30 mil, alltså
