Onsdagen den 3 juni 1942 e. m.
Ang. vägväsendets första
Herr Bärg, Johan: Herr talman! Då kommunalskatteb ken jag haft åtskilligt att göra, har givit upphov till den kanske det kan förlåtas mig att jag ber om några mint för ett yttrande i den här saken.
Bland de uppdrag, som kommunalskatteberedningen f: undersöka, huruvida det finns några kommunala uppg kunna överföras på staten för att dymedelst lätta den k dan. Dessutom skall beredningen söka att få till stånd e lande skatteutjämningssystem överhuvud taget.
Vid sökandet efter sådana uppgifter, som lämpligen sl tas från det kommunala skatteunderlaget, är det inte unde i främsta rummet fastnade för vägskattebördans avlyftan underlag. Det har i diskussionen i denna fråga flera gš kunde inte kommunalskatteberedningen komma med and: endet än just i fråga om vägväsendet? Vi ha ju fattigvår och mycket annat» - J ag har frågat efter vilka andra skatteunderlaget tyngande uppgifter än fattigvården ocl skulle kunna övertaga, vilka äro av den betydenhet, att é roll i fråga om den. kommunala skattebördans avlastané
väntat på svar på den frågan. Inte heller när det gäller f
väsendet är man benägen att ingå i någon närmare disk mig inte. Vad som förvånar mig är, att man är så kvic tanken, att man i fråga om fattigvård och skolväsen har lasta uppgifter på staten utan att man gör intrång i dstyrelsen. Om man håller sig till fattigvården, skall ma tanke finna, att den uppgiften- inte utan vidare lämplig staten och bekostas av statsverket. Beträffande den slutn
-man utan tvekan kunna säga, att den är av den beskaff
förenat med mindre risk och olägenhet att låta statsverk även den uppgiften är nog sådan, att man bör tänka sig: innan man flyttar över anstaltsvården på staten. Om så s jag mig, att det otvivelaktigt skulle påkalla en sträng ko nas förvaltning och skötsel. Det skulle inte kunna få gå
kommunerna utan vidare granskning flyttade över sina
till de statliga anstalterna. Men om man kan säga, att i fattigvården någonting i detta sammanhang skulle kun: fruktar jag, att om man sträcker sig ett steg längre och ö kostnaderna även för den öppna fattigvården - den är ivåra dagar - så vidtar man därmed en åtgärd, som är 1 det vanliga sättet att sköta statens angelägenheter. Den griper ju omkring sig i betydande grad och ersätter den s bättre vill jag säga - och tack vare folkpensioneringen är utsträckning undvika att belasta den slutna fattigvården. öppna fattigvården äro svårigheterna särskilt stora. För
behovet fordras en personlig kännedom om de olika falle skötas tillfredsställande, och det kan knappast ske på lä genom kommunala myndigheter. Jag har svårt att tänka 1 ha tjänstemän ute i bygderna, som skulle utvälja de persor anses vara berättigade att komma i åtnjutande av fattigt dagskretsar eller i övrigt ville tänka sig in i frågan närma finna, att det inte skulle gå. så lätt att låta staten över1 den allmänna fattigvården. -
Om jag så går över till frågan om ett förstatligande