22 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. rn,
Förslag till rättegångsbalk. (Fortsf)
Vad vidare beträffar frågan om parts inställelse är det självklart att en följd av muntligheten och av principen om parts sanningsplikt blir att man ålägger part att i största möjliga omfattning infinna sig inför rätta. I propositionen och i utskottsutlåtandet har man också utgått ifrån att i underrätt skall part i regel infinna sig; han får utebli endast försåvitt det anses onödigt för målets behandling att han inställer sig. När det gäller frågan om parts inställelse i hovrätten har propositionen iakttagit en vis-s försiktighet. Man har i fråga om hovrätten och i fråga om högsta domstolen i propositionen föreslagit den regeln, att parten skulle inkallas endast om det var erforderligt för målets avgörande. Utskottet har -skärpt denna regel och infört samma bestämmelse i fråga om hovrätten som i fråga om underrätten. Att jag för min del icke gick så långt har berott på att jag ansåg att man, när det nu gällde att införa en nyhet, skulle gå fram med en viss återhållsamhet. Man kunde ju eljest framkalla en reaktion, som visserligen till stor del kunde bero på obefogade farhågor, men som man likväl kunde anse sig ha skäl att undvika. Jag har emellertid skaffat mig kännedom om de erfarenheter man har från den muntliga förhandlingen vid Svea hovrätt, och jag har fått reda på att medan det till en början var så, att de muntliga förhören där förekommo på hovrättens initiativ, har det på senare tid blivit alltmera vanligt att de äga rum på initiativ från parternas sida. Och parterna ha många gånger inför hovrättens ledamöter uttryckt sin tillfredsställelse över att muntliga förhör anordnats, så att de därigenom fått tillfälle att infinna sig vid hovrätten och framlägga sina synpunkter.
Det har också visat sig att de ökade kostnaderna för parts inställelse i hovrätten inte ha blivit av den betydelse, som man kunde befara. Med hänvändelse till dem som äro oroliga för de kostnader, som en personlig inställelse i hovrätten för muntligt förhör kan medföra-vill jag erinra om att i propositionen ha bestämmelserna om ersättning för rättegångskostnader blivit ändrade därhäii att den, som har tappat i underrätten men vinner i hovrätten, kan få ersättning för sina rättegångskostnader.
Jag kan således icke säga att den ändring, som utskottet har infört på ldenna punkt, är ägnad att hos mig framkalla några särdeles allvarliga far agor.
Vad beträffar parternas belastning genom den nya rät-tegångsordningen vill jag tillåta mig -att framhålla, att i underrätterna, och i häradsrätterna framför allt, kommer säkerligen inte någon större ändring att bli märkbar för parterna. Det är som bekant redan nu så att man vid en eller annan. häradsrätt infört en muntlig förhandling i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i propositionen, och det har visat sig att detta har varit till gagn för den rättssökande allmänheten. .
Jag ber också att få framhålla att det naturligtvis just ur det svenska folkets synpunkt, med hänsyn till den rättssökande allmänhetens intresse,- är av största betydelse att i detta förslag den isolering spränges, som det skriftliga förfarandet förut har medfört för våra domare. Det kommer nu-i domarnas verksamhet in ett livgivande element, som utan tvivel kommer att -bli av mycket stor betydelse för anknytningen av vårt rättsväsen till det folkliga på ett annat sätt än vad tidigare varit fallet. Och därav kommer naturligtvis också att följa ökad förståelse för vår rättsordning och ökat förtroende till de rättsliga avgörandena. Ty det är givet, att när det förekommer ettaavgörande vid domstolarna vid en muntlig huvudförhandling, följer därav -att saväl nämnden som även allmänheten har mycket större möjlighet att följa med vad som sker inför rätta och således även att bilda sig ett tillförlitligt omdöme om det sätt, på vilket vår rättsordiiing fungerar.
