28 Nr 22. Onsdagen den 10 juni 1942 f. m,
Förslag till rättegångsbalk. (Forts)
maren har befogenhet att taga vittnesförhöret ifrån parten, om förhöret ledes på ett olämpligt sätt. Jag föreställer mig, att den risken för partens ombud är så stor, att han omedelbart kommer att rätta sig efter en mycket lindrig varning från domaren, ifall någon sådan behöves. Ty det är klart, att för partens hela ställning i rättegången och hans ombuds ställning i förhållande till rätten skulle det vara ett verkligt äventyr, ifall domaren skulle se sig nödsakad att ingripa så strängt, att han toge vittnesförhörets ledning ifrån parten eller ombudet. Risken är därför säkerligen mycket, mycket ringa.
Pa grund av dessa av mig åberopade omständigheter ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den av mig m. fl. vid 36 kap. 17 § avgivna reservationen.
Jag skall nu endast säga ett par ord i anledning av herr Linders yttrande om advokaterna. Samtliga som hade tillfälle att höra herr Linder observerade säkert, att det genom hans anförande gick en underton av: »Härtill är jag nödd och tvungen. Jag vill visserligen inte yrka avslag på. detta förslag, men det är med mycket svalt hjärta och med ganska liten tro på de lyckliga verkningarna, som jag ser på förslaget." Och herr Linder vände sig direkt emot förslaget på ett par punkter. Jag skall endast taga upp den punkt, där han talade om advokaterna, därför att den punkten kanske har det största allmänna intresset.
Hur är det enligt förslaget med advokaterna? Jo, man har icke föreslagit något advokatmonopol. Man har icke ens för någon instans föreslagit, att talan endast skall få föras av juridiskt utbildade ombud. Men man har infört ett särskilt kapitel, det åttonde, om advokater, och detta innebär, att man så att säga legitimerar ett advokatsamfund, ett samfund av juridiskt utbildade personer, som ägna sig åt rättegångar och sammansluta sig i ett samfund. Stadgarna för detta samfund fastställas av Konungen, och det är meningen, att man genom denna institution skall få ett organ för självdisciplin och självkontroll. Hela tankegången här är den, att man på detta sätt skall till den svenska allmänhetens förfogande ställa personer, om vilka denna allmänhet kan vara förvissad att de föra dess talan på ett riktigt och skickligt sätt.
Själva rättegångsförfarandet är redan för närvarande en ganska invecklad sak, och det blir ingalunda enklare genom det nu föreliggande förslaget. Det är svårt för en juridiskt icke skolad person att bedöma, vem han som rättssökande skall vända sig till. Det innebär då en trygghet för denne rättssökande, att det finns advokater, som genom att de tillhöra samfundet erbjuda en viss garanti för att den rättssökande kan lita på dem. Såvitt jag förstår har man här gått en ganska lycklig medelväg. Man har icke för närvarande ansett sig kunna eller böra gå längre, men man har till de rättssökandes skydd ställt en organisation, som efter all sannolikhet kommer att fungera tillfredsställande. i v
Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag beträffande 8 kap.
Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sainmaiiträdets fortsättande kl. 7.30 e. m.
Herr Schlyter: Herr talman! Jag ber att få förena mig i herr Linnérs lyckönskan till justitieministern att ha lyckats driva fram denna stora fråga till sin lösning. - -
Jag hörde en gång, då justitieministern här i kammaren lade upp historrken för processreformen, hur han berättade, att för hundra ånsedan, då nen stor reform av rättegångsbalken var mogen för sin lösning, det icke blev något av det hela därför att det satt en svag justitieminister. V1 äro glada att den nuva
