10 Nr 16. Onsdagen den 29 april 1942.
Ang. såningsarbetets fortgång under den 1 maj. (Forts.)
Kan man förvänta, att statsrådet i folkhushållets intresse kommer att föreslå åtgärder för att såningsarbetet må kunna allmänt fortgå även under den 1 maj.
Enligt lantarbetareavtalet kan arbetsgivare, där behov föreligger, påkalla arbete 1 maj. I senaste numret av J ordbrukarnas föreningsblad hänvisas härtill och samtidigt meddelas att lantarbetareförbundet icke motsätter sig arbete 1 maj om behov föreligger. Tidningen Lantarbetaren innehåller också i sitt senaste nummer ett uttalande i denna fråga, vari bland annat följande uppmaning riktas till lantarbetareförbundets medlemmar:
»Försörjningslägets utomordentliga allvar ger oss anledning att direkt uppmana våra medlemmar att i största utsträckning tillmötesgå eventuella anspråk om -att arbeta på 1 maj i år i den utsträckning som inte deltagandet i 1-majmöten och demonstrationer på eftermiddagen lägger hinder i vägen."
Av vad jag anfört framgår, att något avtalsmässigt hinder icke föreligger för arbete 1 maj. Samförstånd synes också råda mellan arbetsgivare och arbetare rörande vikten av att i år, där så erfordras, utnyttja 1 maj som arbetsdag. Några särskilda åtgärder från regeringens sida synas alltså icke behövliga.
Herr Mannerskantz: Herr talman! Jag ber att få tacka för det svar som statsrådet här har givit. Det innebär ju en hänvisning till de åtgärder, som vidtagits av lantarbetsgivareföreningen och lantarbetareförbundet. Jag är emellertid av den uppfattningen att även om den varma väderlek, som var rådande för någon tid Sedan, hade fortsatt och det alltså varit synnerligen önskvärt att säden kommit i jorden snarast möjligt, är det ändå knappast troligt att det skulle ha skett i någon större omfattning. Vad som närmast föresvävat mig var något slags åtgärd varigenom man försäkrat sig om att arbete på den 1 maj verkligen allmänt skulle ha blivit av. Efter vad jag förstår resonera jordbrukarna många gånger på det sättet att om man kör i gång under några förmiddagstimmar på den 1 maj och jorden sedan skall ligga uppharvad på eftermiddagen och det kanske blir samma historia även på lördagseftermiddagen, har man nästan mer att förlora därigenom än om man alldeles låter bli att göra något, eftersom vårmusten går bort just när jorden ligger uppharvad. Det är detta avbrott på en halv dag som är ofördelaktigt. I den uppmaning som tidningen Lantarbetaren riktar till förbundets medlemmar stod ju att de egentligen inte skulle anses vara skyldiga att arbeta även på eftermiddagen, om det lade hinder i vägen för deltagande i demonstrationståg o. s. v.
Jag tror för min del, herr talman, att det överhuvud taget arbetas en smula för litet i Sverige för närvarande. Konsumenterna vilja ha mat - mycket mat och billig mat - och det kunna de inte få utan ökat arbete här i landet. Väderleksförhållandena ha knappast utgjort den enda orsaken till nedgången av skördarna, utan det är även så att det uträttas för litet arbete, och det gäller nog inte enbart på jordbrukets områd-e.
Jag tror att det hade varit till gagn för folkförsörjningen, om man försökt ordna det så, att t. ex. övertidsbetalningen för 1 maj inte hade behövt utgå efter den höga taxa som gäller för övertidsarbete på söndagar, utan att man nöjt sig med att ge den vanliga övertidsersättning som utgår på vardagar. Aven den övertidsersättningen i förening med den omständigheten att det kanske bara skulle bli en halv dags arbete avskräcker nog många ifrån att taga i anspråk den möjlighet som här yppats.
Jag anser därför, att det knappast är tillfredsställande att möjlighet har beretts till arbete på den 1 maj. En garanti för att det skulle bli av hade varit ännu värdefullare.
