Onsdagen den 10 juni 1942 e. m. Nr 22. 111
Förslag till rättegångsbalk. (Forts.) Då man här öppnar möjlighet för domstolen att i fråga om brott, varå fängelse kan följa, avdöma målet även i partens utevaro, har man naturligtvis inte tänkt att rätten verkligen skulle döma till fängelsestraff. De mål, där fängelse är det strängaste straffet, avse ju i allmänhet helt ringa f-örseelser, som inte leda till annan påföljd än böter. I Jag tror alltså inte det finnes någon grund för herr Brantings farhågor att paragrafen skulle komma att tillämpas på ett annat sätt än som är avsett. Därför anser jag mig kunna tillstyrka bifall till utskottets förslag.
Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen jämlikt föreliggande yrkanden propositioner, först på godkännande av den nu föredragna paragrafen enligt utskottets förslag samt vidare därpå att nämnda paragraf skulle godkännas med den lydelse, som påyrkats i den av herr Branting därom anförda reservationen; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på godkännande av utskottets förslag till paragrafens lydelse, sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.
Herr Branting begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande lydelse: Den, som godkänner 46 kap. 15 § i första särskilda utskottets förslag till rättegångsbalk, röstar J a;
Nej; Vinner Nej, godkännes nämnda paragraf med den lydelse, som påyrkats i den av herr Branting därom anförda reservationen.
Den, det ej vill, röstar
Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen ånyo upplästs, verkställdes omröstningen på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta för ja-propo- sitionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositionen, reste sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet röstade för ja-propo- sitionen.
46 kap. Iö §, 47-50 kap. samt 51 kap. 1-24 §§. Godkändes.
51 kap. 25 §. Denna paragraf lydde;
Ej må hovrätten i anledning av den tilltalades talan eller talan, som av åklagare föres till hans förmån, döma till straff, som är att anse såsom svårare än det, vartill underrätten dömt. Har den tilltalade av underrätten dömts till frihetsstraff, äge hovrätten döma till ungdomsfängelse eller förvaring eller internering i säkerhetsanstalt eller annan skyddsåtgärd eller förordna om villkorligt anstånd med straffs ådömande. Har underrätten dömt till ungdomsfängelse eller skyddsåtgärd eller meddelat förordnande, som nu sagts, äge hovrätten döma till annan påföljd. Är hovrätten beträffande frågan, huruvida den tilltalade på grund av sin sinnesbeskaffenhet är fri från straff, av annan melårnâ an underrätten, äge hovrätten göra den ändring i domen, som föranledes
ar v.
Enligt en vid paragrafen avgiven reservation hade herr Branting med instammande av herr Gezelius på-anförda skäl yrkat, att förevarande paragraf skulle erhalla följande lydelse: -
l
