Onsdagen den 29 april 1942. Nr 16. 41
Ang. ändring z lagen om handel med fodermedel. (Forts.) åt kommerskollegium och lantbruksstyrelsen att gemensamt verkställa utredning samt att därmed och med förslag i ämnet inkomma till Kungl. Maj:t. Den 26 juli 1935 - eller fyra år efter det att uppdraget givits - överlämnade ämbetsverken sitt betänkande jämte förslag till lag. Arendet gick så på förnyad remiss, och i september år l937 ingåvo ämbetsverken ett nytt förslag till lag och kungörelse i ämnet. Vid 1938 års riksdag - eller åtta år efter det att utredningen anbefallts - förelåg proposition i ämnet, varefter lagen tillkom den 30 september 1938.
På grimd av kända förhållanden har lagen ej satts i kraft, och för närvarande är ju också kraftfodertillgången på grimd av importsvårigheter ringa. Vi få nu helt lita på livsmedelskommissionens deklaration om innehållet av det kraftfoder, som vi få köpa. Detta angives på säcken med en siffra, t. ex. 45 procent eller dylikt. Mera få vi ej veta. Dessa 45 procent skola beteckna varans halt av råprotein och fett. Något annat anges inte. Vi motionärer ha velat utöka deklarationen till att även omfatta halten av smältbar äggvita och växttråd samt innehållet av foderenheter per 100 kg, varjämte vi önska, att begränsningen av skyldigheten att avgiva deklaration skall utgå ur lagen. Följande korta redogörelse bör i någon mån förklara vår tankegång.
Förhållandet är ju sådant, att råproteinets värde är beroende av dess smältbarhet i djurkroppen och att denna smältbarhet kan växla inom vida gränser till och med för fodermedel, som i övrigt uppvisa likartad kemisk analys. Utan kännedom om halten av smältbar äggvita - vilket ger ett för praktiska förhållanden användbart uttryck för råproteinets smältbarhet, eftersom någon större hänsyn till amiderna i allmänhet icke anses kunna tagas - kan därför köparen icke med önskvärd noggramihet bedöma fodermedlets äggvitevärde. Denna olägenhet är särskilt stor, då det gäller de äggviterika kraftfodermedlen, vilka äro särskilt eftersträvade och högt betalda på grund av sin äggviterikedom. Det skall här även framhållas, att halten av råprotein och halten av råfett i deklarationen också böra angivas var för sig och icke såsom ett summatal av båda ämnena tillsammantagna.
Växttråden är en ämnesgrupp, som i allmänhet icke själv har något större fodervärde men som i hög grad påverkar smältbarheten av de i fodermedlet ingående värdefullare beståndsdelarna (protein, råfett och kvävefria extraktivämnen). En hög växttrådshalt medför en lägre smältbarhet och sålunda ett lägre fodervärde hos fodermedlet i fråga. Beträffande oljekakor angivet en onormalt hög halt av växttråd exempelvis, att oskalade eller dåligt skalade frön i större utsträckning än vanligt utgjort råmaterial vid tillverknmgen. Att ha kännedom om växttrådshalten är därför av stor betydelse för köparen och är även en nödvändig förutsättning för att antal foderenheter per .100 kg skall kunna beräknas med ledning av råanalys och kännedom om halt av smältbar äggvita.
Den i utfodringslärans grimder och således även i foderenhetsberäkningen väl förfarne köparen har möjlighet att med kännedom om råanalys (råpro- tem, rafett, kvävefria extraktivämnen, växttråd och aska) samt halt av smältbar äggvita ztngefärligt beräkna antal foderenheter per 100 kg foder, under forutsattnmg att fodrets art är känd och att i fråga om blandfoder uppgift finnes om blandningsbeståndsdelarnas mängd och art. Ytterst sällan kan det dock förutsättas, att en lantbrukare äger förutsättning för en dylik berakningo och da hjälp till en dylik i allmänhet icke heller kan förutsättas erhållas på nära håll - fullständig fodermedelsanalys har för övrigt icke heller forutsatts - vore det en fördel, om den ifrågasätta deklarationen även omfattade antal foderenheter per 100 kg. Härvidlag bör framhållas, dels att be
