Detta torde näppeligen vara att förvänta under det budgetår, varom fråga är. Skulle dock mot förmodan så ske, torde möjlighet finnas att med ännu icke förbrukade, förut reserverade medel kunna i icke allt för obetydlig utsträckning bedriva verksamheten. Den 1 juli i år fanns nämligen i arrendeegnahemsfonden en kontant behållning av omkring 870,000 kronor, vartill kommer anslaget för innevarande budgetår, som icke lämpligen bör under året helt förbrukas.
Jag har intet att erinra emot, att befintliga reservationer disponeras för fullbordande av företag vars planläggning och förberedande åtgärder hunnit så långt, att avsevärda olägenheter skulle uppstå, om de ej finge fullföljas, men jag anser det icke försvarligt att i nuvarande statsfinansiella läge investera ytterligare kapital.
Denna fråga bör ånyo upptagas sedan frågan om byggnadskostnadernas på landsbygden förbilligande erhållit en acceptabel lösning.
Vad egnahemsstyrelsen och föredragande statsrådet yttrar om upplåtandet av färdiga ställen till arrendeegnahem kan jag icke anse innebära någon motivering för fortsatt kapitalinvestering, enär enligt vad jag inhämtat det här rör sig om mycket sällsynta undantagsfall, som icke kunna tillmätas någon social betydelse.
På här ovan anförda skäl får jag hemställa,
att riksdagen måtte avslå framställningen om anvisande av anslag till arrendeegnahemsfonden för budgetåret 1942/43.
Stockholm den 22 januari 1942.
Axel Mannerskantz.
