Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/156

Den här sidan har korrekturlästs
8
Motioner i Första kammaren, Nr 75.

Nr 75.


Av herr Nilsson, Bror, m. fl., angående det statsunderstödda

bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur.


I jordbruksutskottets utlåtande nr 57 vid 1941 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner anför utskottet bland annat följande: »Beträffande motion nr I:197. Där har sålunda särskilt framhållits att de föreslagna grunderna för statsbidrag icke skulle ställa sig fullt rättvisa i synnerhet för sådana sällskap, som ha många små och glest liggande kreatursbesättningar. Det hushållningssällskapen enligt Kungl. Maj:ts förslag ålagda bestyret att föra register över tuberkulinundersökningar inom området samt över besättningar, ställda under statlig kontroll med tuberkulin, skulle medföra vissa kostnader för sällskapen. Vad sålunda anförts i motionen synes enligt utskottets uppfattning böra tagas under övervägande i samband med statbehandlingen vid nästa års riksdag».

Vid genomgåendet av nionde huvudtiteln, punkt 75, i årets statsverksproposition finner man att jordbruksutskottets uttalande beaktats beträffande ersättning till hushållningssällskapen för dem ålagd registerföring. Sådan ersättning föreslås nämligen skola utgå med 10 öre för varje registrering. Denna ersättning är emellertid alldeles för liten. Den räcker knappast till anskaffande av för registret nödigt material och sålunda ännu mindre till någon ersättning för själva arbetet med registerföringen.

Vad beträffar den delen av jordbruksutskottets ovan anförda uttalande, som gäller grunderna för statsbidragets utanordning med hänsyn till olikheter i kostnader för tuberkuloskampens bedrivande inom olika hushållningssällskap, har detta däremot icke vunnit beaktande. Det föreslås nämligen för kalenderåret 1942 ett bidrag av 2 kronor för nötkreatur över 2 års ålder, lika för alla i kampen deltagande hushållningssällskap. Följden härav blir den, att alla hushållningssällskap få samma bidrag per anslutet djur oavsett de egna kostnaderna. Detta är så mycket mera betänkligt som, enligt vad medicinalstyrelsen anfört, anslutningen till den kliniska tuberkuloskampen under senare år starkt minskat. I och för sig är detta förhållande icke ägnat ingiva bekymmer, ty den kliniska kampen bör endast vara en etapp på vägen till tuberkulinmetoden och sjukdomens slutliga övervinnande. Man måste emellertid fråga sig huru det skall ställa sig med kostnaderna när dessa slutligen skola fördelas på ett fåtal kvarvarande besättningars ägare. Ty det är dessa och icke hushållningssällskapen, som måste