Nr 1.
Av herr Källman och friherre Beck-Friis, om utredning rörande
statsbidrag till ickestatlig anskaffning av ambulansbilar.
En armés sjukvårdsorganisation är under krig i första hand en
transportfråga. Sårade och sjuka måste så snart som möjligt omhändertagas och
transporteras till de sjukvårdsanstalter, där behövlig vård kan beredas dem. Ju
förr detta sker, dess större bli möjligheterna att rädda människoliv, att bevara
de omhändertagna mot invaliditet och att återställa deras hälsa och
krigsduglighet. Ur humanitär synpunkt är det försvarsledningens plikt att genom snabb
och god transport tillförsäkra de stridande bästa möjliga sjukvård. För ett
litet land med starkt begränsad tillgång på befäl och soldater är det tillika en
tvingande nödvändighet, att varje liv tillvaratages och räddas så långt
möjligt är.
Ett av de viktigaste och mest mångsidigt användbara transportmedlen är ambulansbilen. För transport av svårt sårade är den oumbärlig. Den skall, såvitt möjligt, föra dessa direkt från bataljonsförbandsplats eller hållplats till långt bakom fronten belägna sjukvårdsformationer. I en god ambulansbil kunna de sårade transporteras med relativt små risker och med så stor snabbhet, som framkomligheten på vägarna medger.
Ändamålsenliga ambulansbilar kunna emellertid ej åstadkommas genom aptering av för tillfället anskaffade bilar av olika slag. De måste från början vara byggda och utrustade för sitt viktiga ändamål. Härav framgår nödvändigheten av att redan i fredstid sörja för att tillräckligt antal ambulansbilar finnas till hands. Ur både tekniska och ekonomiska synpunkter är det av stor betydelse, att sådana bilar med tillhörande utrustning såvitt möjligt äro standardiserade; De böra kunna medföra fyra sårade, liggande på bårar, samt vara så rymliga, att de därjämte inne i sjukhytten kunna medföra en sjukvårdare, varjämte utrymme skall finnas för de sårades packningar med personlig utrustning. I förarhytten bör finnas plats förutom för föraren jämväl för en andre sjukvårdare eller sjukbärare.
En ambulansbil, avsedd för fältändamål, bör ha en kort hjulbas för att lätt kunna framföras på krokiga och smala vägar samt i terräng, men detta kräver ett synnerligen gott fjädringssystem, för att bilen skall erhålla en mjuk och jämn gång. Bilar byggda för varutransporter, som apteras till sjuktransportbilar, fylla som regel ej dessa krav. De bliva ofta för trånga för att
