möjliggöra för en sjukvårdare att medfölja i sjukhytten och där lämna den hjälp och lindring i den skadades smärtor, som under transporten kan vara behövlig. Den har i regel även en hård fjädring, som förorsakar den skadade svårare smärtor, än nöden kräver, och i vissa fall kan detta även medföra komplikationer i form av förskjutningar mellan skadade skelettfragment och mellan dessa och omgivande mjukdelar, blödningar och andra skadliga verkningar, som, särskilt om sjukvårdare ej finnes till hands för att lämna hjälp, kunna i hög grad försämra den skadades tillstånd och även medföra hans död under transporten.
Sedan flera år tillbaka ha krafter varit i verksamhet för att på grundval av samlade erfarenheter i både Sverige och utlandet åstadkomma en för svenska förhållanden lämpad typ avambulansbil. Dessa strävanden ha nu lett till att en typ av ambulansbilar framkommit här i landet, som visat sig lämplig för civil sjuktransport och i de båda krigen i Finland prövats och visat sig lämplig för transport av de sårade från fronterna till sjukhusen inne i landet. Dessa ambulansbilar äro, då de användas för civilt bruk, utrustade med två bårar men kunna utan någon ändring apteras för fyra bårar och lämna ändock plats för vårdare.
Om sådana ambulansbilar anskaffades i tillräcklig omfattning för civilt bruk för att på ett tillfredsställande sätt trygga sjuktransporterna under normala förhållanden, skulle detta, om dessa ambulansbilar vid krigsfall ställdes till arméns förfogande, ingalunda täcka arméns behov av sjuktransportmedel, men de skulle ändock bliva ett värdefullt tillskott till denna del av vår försvarsberedskap.
Utgående från denna uppfattning väckte herrar Martin Andersson och E. Torell år 1941 i andra kammaren motion angående statsbidrag till ickestatlig anskaffning av ambulansbilar (II: 56). I motionen hemställdes om ett anslag å 400.000 kronor för ändamålet, eller, om detta ej bifölles, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning rörande lämpligheten av att staten — mot erhållande av nöjaktig kontrollbefogenhet — lämnar bidrag till ickestatlig anskaffning av ambulansbilar.
Till stöd för motionens yrkande anfördes:
»Både ur humanitär och ur rent militär synpunkt är det av utomordentlig vikt, att ett land under krig har tillgång till en väl förberedd och effektiv sjukvårdsorganisation. Av avgörande betydelse är härvidlag, hur denna organisations transportväsen fungerar. Det moderna kriget, som i väsentlig utsträckning utsätter även civilbefolkningen för krigsskador, medför i detta hänseende en avsevärt mycket större påfrestning än tidigare. Vikten av att det finns tillräckligt med transportmedel till sjukvårdens förfogande för att möta denna påfrestning kan icke överskattas. Inte mindre viktigt är, att den befintliga transportmaterielen är av en i olika avseenden fullgod och ändamålsenlig beskaffenhet, så att transporten blir möjligast snabb och säker och så att den sårade så långt möjligt besparas de lidanden och de ytterligare skador, som
