Nr 125.
Av herr Brandt m. fl., om anslag till stipendier för
främjande av högre tekniska studier.
»Var och en som studerat orsakerna till levnadsstandardens höjande
under det senaste århundradet vet att investering i vetenskaplig och teknisk
forskning varit den utan jämförelse mest betydande faktorn. Vi vet att även
små länder genom klokt utnyttjande av den nationalekonomiska tillgång, som
vetenskapsmännen utgör, kan växa till industriella stormakter. Jag tänker
närmast på det lilla Schweiz med sina fyra miljoner invånare. Trots nästan
fullständig avsaknad av inhemska råvaror har Schweiz byggt upp en
förädlingsindustri, som tävlar med och delvis överflyglar världens stora
industriländers. Schweiz har bl. a. en jättelik kemisk- och läkemedelsindustri, som
tidvis varit Tysklands svåraste medtävlare på världsmarknaderna. Dess
maskin- och motorbygge hör ävenledes till de ledande. Jordmånen för detta
nationalekonomiska storverk har beretts genom investeringar av
stormaktsformat i landets universitet och tekniska högskolor. Tekniska högskolan i
Zürich är ett av världens förnämsta centra för teknisk forskning ... Ingenting
har försports om att Schweiz under trycket av sina mycket tunga militära
bördor skulle ha strypt sina högskolors pulsar.»
Ovan anförda uttalande är hämtat ur ett föredrag av docenten G. Kahlson om Vetenskaplig forskning som nationalekonomisk investering, vilket i tryck tillställts åtskilliga riksdagsmän, och det passar bra som inledning till denna motion. 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen och utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande ha i sitt betänkande, avgivet den 24 september 1941, erinrat om att världskriget 1914—18, som i så många avseenden avskar Sveriges handelsförbindelser med utlandet, kastade ett bjärt ljus över bristerna i Sveriges industriella beredskap. Viktiga produkter — skriver man — som kunde framställas inom landet voro inte föremål för fabrikation, och det visade sig nödvändigt att utan tillräckligt tekniskt och vetenskapligt underlag igångsätta tillverkningar av surrogat av olika slag. Dessa industriers senare öden och den kris, som inte minst till följd därav drabbade vårt näringsliv, äro väl bekanta.
Förvisso. Och man frågar sig därför, hur man utnyttjat tiden och våra forskarbegåvningar under årtiondena före det andra världskriget. I nämnda betänkande svaras, att representanter för näringslivets olika områden med utomordentlig styrka framhållit, att stor brist råder på lämpliga krafter för tekniskt-vetenskaplig forskning och att denna brist särskilt på det kemiska området är så allvarlig, att omedelbara åtgärder för dess avhjälpande böra vidtagas! Ett betydande antal svenska ingenjörer, som vid läroverk och
