fölle på huvudmannen. Det vore överstyrelsen bekant, att under trycket av den alltmer växande ekonomiska bördan farhågor yppats för att huvudmannen skulle nödgas frångå målsmanskapet. Det syntes överstyrelsen vara både skäligt och nödvändigt, att statsunderstödet till det hårt tyngda gymnasiet ökade.»
Detta referat bör kompletteras med den upplysningen, att gymnasiet för sin del hemställt att för det nu löpande arbetsåret få höja elevavgiften i den tvååriga kursen till 300 kronor. Ehuru skolöverstyrelsen tillstyrkte framställningen, medgav emellertid Kungl. Maj:t, såsom framgår av vad ovan anförts, icke större höjning av elevavgiften än till 250 kronor. Vidare bör här särskilt understrykas skolöverstyrelsens uttalande, att det vore överstyrelsen bekant, att under trycket av den alltmer växande börda, som den ekonomiska förpliktelsen gentemot skolan ålade huvudmannen — Stockholms grosshandelssocietet — farhågor yppats för att denne skulle nödgas frångå målsmanskapet och därmed lämna åt läroanstalten att på andra vägar söka det ekonomiska stöd, varav den vore i oundgängligt behov.
Grosshandelssocietetens huvudsakliga uppgift är att lämna ekonomiskt understöd åt behövande köpmän, borgare och sjökaptener. Självfallet är, att i nuvarande läge ökade anspråk i detta hänseende ställas på grosshandelssocieteten. Då härtill kommer, att societeten torde ha att räkna med beskattning efter hårdare grunder än hittills, äro societetens möjligheter att ytterligare stödja läroanstalten strängt begränsade. I detta sammanhang må nämnas, att enligt de ursprungliga grunderna för statsbidraget till gymnasiet skulle grosshandelssocieteten behöva bidraga med »minst en tredjedel av statsanslaget». I själva verket har — på sätt framgår av vad tidigare anförts — societeten nödgats lämna ett bidrag, som för budgetåren 1939/42 utgjorde respektive 75, 104 och 104 procent av statsbidraget.
Det vore ur olika synpunkter beklagligt, om grosshandelssocieteten skulle nödgas lämna målsmanskapet för Stockholms handelsgymnasium. Uppenbarligen bör det ligga i statens intresse att genom ökat ekonomiskt stöd åt anstalten hindra en dylik utveckling. I motsatt fall torde nämligen det allmännas utgifter för motsvarande undervisningsverksamhet bli väsentligt större än hittills.
I anledning av uttalande av statskontoret i dess yttrande över skolöverstyrelsens riksdagspetita har ecklesiastikdepartementet anmodat gymnasiet att förebringa utredning, huruvida möjligheterna att nedbringa dess utgifter tillvaratagits. Sedan dylik utredning jämväl från de övriga gymnasierna lämnats, har departementschefen i statsverkspropositionen konstaterat, att »från handelsgymnasierna inhämtade uppgifter rörande besparingsåtgärder utvisa, att gymnasierna sökt pressa ner sina utgifter så långt de ansett rimligen kunna ske. — — — Av de erhållna uppgifterna har jag — — — fått
