Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/264

Den här sidan har korrekturlästs
2
Motioner i Första kammaren, Nr 132.

ytterligare belastning av kostnaden för goda artistprogram, som dessas beskattning enligt taxa III medför. Det måste medgivas, att det är förenat med åtskilliga svårigheter, då de kommunala uppbördsorganen för nöjesskatten skola göra en värdesättning ur konstnärlig synpunkt av de särskilda föreställningarna vid skattens uträkning. Åtskilliga skäl kunde tala för att behandla såsom en art för sig »i folkpark ordnad scenisk förestäl1ning». En dylik föreställning torde framstå såsom till sin art individualiserad i lika hög grad som t. ex. travkörning, uppvisning av icke professionell idrott, cirkusföreställning och dylikt. En rättelse i här önskad riktning kunde således åstadkommas genom att till 2 § a) efter orden konstnärlig dans tillägga »i folkpark ordnad scenisk föreställning». Därest betänkligheter skulle föreligga mot att ställa viss art av företagare, såsom folkparkerna, i särklass, kunde det här avsedda resultatet uppnås på så sätt, att samtliga musikaliska föreställningar komma att hänföras till 2 § a) därigenom att uttrycket »varieté och kabaretföreställning» i 2 § d) utgår. Den konstart, varpå sistnämnda uttryck syftat, torde vara helt övergiven och knappast längre förekomma. I fackkretsar skiljer man mellan, å ena sidan, musiknummer och, å andra sidan, skådenummer, till vilken sistnämnda art hänföras trolleriföreställningar, akrobatikföreställningar och dylikt. Denna art av föreställningar finnas redan omtalade under 2 § g).

I nöjesskatteförordningen 2 § h) angives, att med nöjestillställning avses »hållande av karusell, skjutbana, rutschbana, ringkastning samt andra liknande marknads- och tivolinöjen». I praxis har till denna art av nöjen kommit att hänföras jämväl lotteri i form av tombola. Enligt lotteriförordningen kan sådan tombola ordnas allenast i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål. Något särskilt förströelsemoment kan icke anses vara förknippat med inköp av en tombolalott. Det borde därför uttryckligen angivas, att nöjeskatt icke skall utgå på försäljning av tombolalotter.

I bevillingsutskottets betänkande nr 8 vid 1940 års riksdag uttalade utskottet i princip helt som sin uppfattning, att jämväl restaurantdans bör beskattas, och utskottet förutsatte att frågan skulle ägnas fortsatt uppmärksamhet och att Kungl. Maj:t, därest godtagbar lösning kan utfinnas, framlägger förslag för riksdagen. Denna fråga synes nu böra bringas till sin lösning.

Under hänvisning till vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i kungl. förordningen om nöjesskatt den 4 juni 1940,

att entrébiljett till inhägnat friluftsområde belägges med nöjesskatt enligt taxa I, då entrébiljetten berättigar till åhörande av scenisk föreställning av musikartister oavsett att inom området jämväl finnes tillgång till dansbana,

att nöjesskatt icke måtte utgå vid försäljning av tombolalotter,