Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/270

Den här sidan har korrekturlästs
8
Motioner i Första kammaren, Nr 134.

Under b) 4) ovan förekommande anvisningar rörande beskattning av naturaförmåner ha för den militära personalens del visat sig i tillämpningen leda till konsekvenser, som knappast torde ha varit avsedda vid författningens tillkomst. Skattemyndigheterna ha nämligen föranstaltat om taxering jämväl av den förläggning, som befattningshavarna ifråga tillhandahållas av kronan under tjänstgöring utom den ordinarie bostadsorten. Ett visst belopp per dygn skall upptagas i självdeklarationen. I samband med förevarande beskattningsfråga beaktas ej, att befattningshavaren under sina kommenderingar har samma förpliktelser beträffande hyra för sin ordinarie bostad, som då han kan använda denna. Den tilldelade förläggningen är alltså att betrakta såsom jämställd med den ersättning för merutgifter, som det i fredstid utgående tjänstgöringstraktamentet utgör. Sistnämnda ersättning tillhör, som framgår ovan, icke skattepliktiga intäkter. I stället för nämnda traktamente utgår under tid, då krigsavlöningsreglementet är tilllämpligt, dels terminslön och dels här ifrågavarande inkvartering in natura. Terminslön för tid, varunder befattningshavaren icke kunnat använda den vanliga bostaden, är icke skattepliktig. Däremot är den andra delen av tjänstgöringstraktamentets motsvarighet under nu rådande förhållanden, alltså den fria inkvarteringen, underkastad beskattning, därtill i många fall taxerad till högre belopp än som skäligen kan anses vara den tilldelade förläggningens verkliga värde. Då förläggningen icke kan anses vara inkomst i bemärkelsen skattepliktig intäkt utan fastmer utgör en ersättning för merutgifter i samband med tjänsteförrättning, varunder den vanliga bostaden icke kan användas, bör den skäligen, i likhet med terminslön under samma förhållanden och tjänstgöringstraktamente under tid, då krigsavlöningsreglementet ej är tillämpligt, räknas bland icke skattepliktiga intäkter.

Under hänvisning till det sålunda anförda hemställes,

att riksdagen måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande i här ifrågavarande kungörelse av en föreskrift, att förläggning, som tillhandahålles fast anställd militär personal vid tjänstgöring utom bostadsorten under tid, då krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, icke skall betraktas såsom skattepliktig intäkt.

Stockholm den 24 januari 1942.

Bertil Ohlin.