Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/275

Den här sidan har korrekturlästs
13
Motioner i Första kammaren, Nr 136.

funnes väl dock ingen del av vårt land, som i samma grad som övre Norrland har behov av understöd av sådant art och sådan syftning som dessa båda stiftelser kunna erbjuda. En verkställd utredning utvisade att exporten från Norrland exklusive Gästrikland under åren 1871—1937 tillfört vårt land i dess helhet sammanlagt över 15 milliarder kronor, varav cirka 11.5 milliarder efter sekelskiftet, allt omräknat efter 1937 års penningvärde. Man kunde våga påstå, att en export av denna omfattning i utomordentlig grad medverkat till höjande av landets utveckling och välstånd. Norrland hade dock icke i högre grad blivit delaktigt av detta välstånd. Levnadsstandarden där vore i genomsnitt låg, fattigdomen ej sällsynt, särskilt i de båda nordligaste länen. Professorskan Bruzelius hade genom sitt testamente fullföljt den redan genom den tidigare donationen yppade avsikten att tillgodose den landsända, därifrån hennes förmögenhet ytterst härflutit.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i underdånig skrivelse anfört följande.

Förvaltningsutskottet, som erfarit att stiftelsen på grund av den stora arvsskatten icke torde bli i tillfälle att upptaga sin verksamhet under de närmaste åren, hemställde i underdånighet att arvsskatten måtte efterskänkas. Inom övre Norrland väntade alltjämt många uppgifter på sin lösning. Förvaltningsutskottet hade räknat på att flera av de ändamål, som kunde främjas genom fondens avkastning, skulle kunna tillgodoses inom den närmaste framtiden. Detta syntes vara desto angelägnare, som måhända medelstilldelningen i annan ordning icke kunde komma att ske i den omfattning, som förhållandena påfordrade. Under sådant förhållande skulle avkastningen av ifrågavarande fond kunna bringa lättnad i många fall och befrämja utvecklingen i länet. Bleve nu däremot arvsskatten utkrävd, komme därigenom avsedda främjandet av övre Norrlands utveckling att skjutas än mer på framtiden, vilket syntes förvaltningsutskottet högst olyckligt.

Landshövdingarne i rikets tre nordligaste län ha i underdånig skrivelse den 1 juni 1941 anfört följande.

Den år 1936 av professorskan Lotty Bruzelius bildade stiftelsen J. C. Kempes Minne hade till uppgift att inom Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län fullfölja religiösa, välgörande, sociala, vetenskapliga, konstnärliga eller eljest kulturella syften samt att främja jordbruket. Under de senare åren hade anslag av stiftelsen beviljats främst till åtgärder som direkt eller indirekt komma att gagna jordbruket inom de tre nordligaste länen. För dessa län, där en nyskapande verksamhet på en mångfald områden vore nödvändig, hade det varit synnerligen värdefullt att denna möjlighet till erhållande av ekonomiskt stöd för åtgärder av sådant slag stått till buds. Sedermera hade genom testamentariskt förordnande av numera avlidna professorskan Bruzelius stiftelsen Seth M. Kempes Minne bildats, vilken erhållit samma uppgift och samma verksamhetsfält som stiftelsen J. C. Kempes Minne. Allmänt hystes den förhoppningen att Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län härigenom skulle beredas ytterligare medel för tillgodoseende av förefintliga trängande behov inom de områden som stiftelserna hade

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 3 saml. Nr l32—136.3