till uppgift att fullfölja och främja. Emellertid hade den upplysningen lämnats, att stiftelsen under de närmaste åren icke kunde bli i tillfälle utdela anslag, om arvsskatten måste utgå enligt gällande bestämmelser. Landshövdingarne, som hade erhållit kännedom att stiftelsen ingivit underdånig framställning om åtgärder för arvsskattens efterskänkande, ville på det livligaste giva denna hemställan sitt stöd. Stiftelsen avsåge att på olika områden främja utvecklingen inom de tre nordligaste länen, främst beträffande jordbruket. En sådan uppgift syntes vara så lovvärd, att det måste framstå såsom mindre tilltalande om staten genom uttagande av en hög arvsskatt under ett antal år omöjliggjorde vidtagandet av åtgärder ägnade att främja utvecklingen på sätt den för det nordliga Sveriges väl ömmande givarinnan avsett. Då förhållandena i landets nordligaste delar voro i många avseenden andra och långt mera bekymmersamma än i sydligare landsändar syntes ett bifall till stiftelsens ansökan ej kunna medföra några konsekvenser. Däremot skulle det te sig egendomligt om avkastningen av en för denna landsända avsedd donation under en följd av år icke skulle kunna komma till avsedd användning utan i stället tillföras statskassan.
Kungl. statskontoret har i underdånigt utlåtande den 15 december 1941 på anförda skäl föreslagit att den å fond I belöpande arvsskatten efterskänkes.
Under åberopande av de skäl, som anförts i landshövdingarnes ovan återgivna underdåniga yttrande hemställer jag,
att riksdagen medgiver stiftelsen Seth M. Kempes Minne frihet från arvsskatt beträffande såväl stiftelsens fond I som dess fond II.
Stockholm den 20 januari 1942.
Arthur Engberg.
