inom den del av hovrättsområdet där det industriella och kommersiella livet pulserar starkast och som har den största måltätheten, d. v. s. största antalet vid underrätterna avgjorda mål.» Uppenbart torde vara att, därest domkretsen för hovrätten för nedre Norrland kommer att, såsom väl avsett är, främst utgöras av Jämtlands och Västernorrlands län, departementschefens sålunda återgivna uttalande utgör en den starkaste motiveringen för den nu avsedda hovrättens förläggande just till Sundsvall.
Det torde ock förhålla sig så, att i anslutning till därom på sin tid förda underhandlingar Sundsvalls stad avgivit tillfredsställande utfästelser i förhållande till statsverket i de hänseenden, där särskilda utfästelser från stadens sida i anledning av den avsedda hovrättens förläggning till Sundsvall kunna anses påkallade.
Till spörsmålet om hovrättens organisation och det närmare bestämmandet av dess omkrets torde det tillkomma Kungl. Maj:t att i första hand taga ställning.
På grund av det anförda och då delade meningar icke torde föreligga beträffande angelägenheten av att en hovrätt för nedre Norrland skall inrättas och hava trätt i funktion vid ikraftträdandet av den nu aktuella nya processordningen, tillåta vi oss hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag senast till 1943 års lagtima riksdag om inrättande i Sundsvall av en hovrätt för nedre Norrland.
Stockholm den 24 januari 1942.
Gustaf Velander.
Sam Larsson. A. Gillström. - L. Tjällgren.
