Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/318

Den här sidan har korrekturlästs
12
Motioner i Första kammaren, Nr 152.

alltså för närvarande närmast ha karaktären av konsumentrabatter, vare sig de direkt åstadkomma prissänkning å livsmedel eller å de varor som ingå i livsmedlens produktionskostnader.

I vilken utsträckning är det möjligt och klokt för svenska staten att inför utsikterna till ett långvarigt krig med dess ekonomiska och finansiella påfrestningar på vårt land fortsätta med en dylik politik? Det är en fråga, som nu bör tagas upp till allvarligt övervägande. Till belysning av densamma kan det vara lämpligt att göra en sammanställning över de statliga utgifterna av ovan berört slag.

I stort sett torde de under budgetåret 1941/42 utgående anslagen, som i huvudsak gälla detta år, kunna grupperas på följande sätt:

I. Anslag som avse att generellt sänka livsmedelspriserna under den nivå, där de eljest skulle ligga med hänsyn till producenternas av statsmakterna erkända inkomstkrav.

A. Brödsubventioner.
Milj. kr.
Förmalningsbidrag   33.0
Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader för brödsäd   6.917[1]
Prisnedsättning å till kvarnar försålda potatisflingor   2.8
Prisnedsättning å till kvarnar försålt potatismjöl   3.0
Extra prishöjning å spannmål (arealbidrag)   21.5
  Summa 66.717
B. Mjölk- och matfettssubventioner.
Höjning av mjölkpriset med 1.5 öre per liter (s. k. prisutjämningsbidrag)   36.0
Täckning av kostnader för mejeriernas »körlinjer»   3.0
Diverse kostnader (huvudsakligen berörande mjölk och matfett)   2.0
Särskilda mjölkersättningar   3.5
Generell prissänkning å smör med 50 öre per kg. (kostnaden från 1 juli 1941 till hösten 1941)   8.0
  Summa 52.5
C. Sänkning av kostaderna för produktion och distribution.
Svenska spannmålsaktiebolagets förlust å fodercellulosa (inklusive 9.8 milj. kr. som täckas av anslag till prisclearing för fodermedel)   37.625
D:o å oljekraftfoder   31.0[2]
D:o fodersäd   7.586
  1. Till en del kan eventuellt detta belopp betraktas som en kostnad för lagring av ett reservförråd av brödsäd å upp till 100,000 ton, vilket är en beredskapsåtgärd av särskilt slag. Å andra sidan ha bolagets personal-, lokal- och räntekostnader ej upptagits i tabellen.
  2. Med hänsyn till att förråden av dylikt foder vid slutet av budgetåret 1941/42 ej torde överstiga förråden vid dess början, synes det vara riktigast att betrakta detta belopp som en på detta år belöpande förlust.